Läsuppgift 1

Islams Historia, Inriktningar & Heliga texter

De skriftliga källorna vi har; 

Muhammeds liv – en spännande gåta!

Historiker är ganska säkra på att profeten Muhammed verkligen har levt. Han var en superviktig person som lyckades samla många människor på Arabiska halvön under 600-talet, både genom sin religion och som ledare.

Men hur gick det egentligen till när Muhammed fick folk att tro på islam för nästan 1400 år sedan? Det är en svår fråga! De gamla berättelserna fokuserar mest på det religiösa – alltså tron och andligheten – och inte så mycket på de historiska detaljerna. Det är lite som när man läser om Jesus i Nya testamentet. Texterna beskriver hur de troende såg på sina ledare, snarare än att ge en exakt historisk redogörelse. Så, även om vi vet att Muhammed fanns, är många detaljer om hans liv fortfarande lite av ett mysterium – vilket gör det hela ännu mer spännande!

Muhammed och källorna till hans liv

För att förstå Muhammed och hans syn på världen, kikar vi närmare på några viktiga islamiska texter. Koranen är superviktig, men den berättar faktiskt inte jättemycket om Muhammeds personliga liv. Hans namn dyker upp förvånansvärt sällan!

Så, var kan vi lära oss mer om honom? Ett ställe är genom "hadither". Tänk er dem som små, korta berättelser – som små glimtar från Muhammeds vardag. De berättar vad han sa och gjorde i olika situationer och bygger på vad de allra första muslimerna berättade om honom. I flera hundra år spreds dessa berättelser från mun till mun innan de skrevs ner. Det finns jättemånga hadither, och de hjälper oss att förstå hur Muhammed tänkte kring rätt och fel och hur han såg på vår relation till Gud. Haditherna ger oss en djupare inblick i Islams värderingar och moral.

En annan viktig källa är "sira", som är längre och mer sammanhängande berättelser om Muhammeds liv. "Sira" betyder "resa" på arabiska och handlar om en persons livsresa, från födelse till död – precis som en biografi. De flesta av dessa biografier skrevs av historiker ett par hundra år efter Muhammeds död. Precis som haditherna bygger de på berättelser som folk delade om profeten Muhammed. Genom att studera både hadither och sira kan vi få en bättre bild av vem Muhammed var och hur han levde.

Medina och de första muslimska rikena

Precis som för alla andra religioner skiftar islams betydelse för människor och samhällen över tid. I det följande avsnittet ger vi en översikt över islams äldsta historia.

I staden Medina grundades det allra första muslimska samhället. Det leddes av profeten Muhammed, men han hade också hjälp av en shura, vilket var en slags rådsförsamling som hjälpte till att fatta beslut. När profeten Muhammed dog år 632 hade de från Medina lyckats ta kontroll över större delen av Arabiska halvön.

Under de hundra år som följde hände det mycket. Ett stort och mäktigt arabiskt rike växte fram. Det sträckte sig över stora områden i Mellanöstern och hela vägen bort till Nordafrika.

Områden som hörde till kalifaten i slutet av 700-talet.

Under historiens gång har mäktiga kalifat, alltså stater styrda av muslimer, vuxit fram. Det är viktigt att komma ihåg att även om dessa riken var muslimska, så har det aldrig funnits en fullständig enighet bland alla muslimer om hur religionen ska tolkas och praktiseras. Konflikter och olika åsikter har faktiskt varit ganska vanliga inom den muslimska världen.

Muhammed – den siste profeten

Muhammed – Islams viktigaste person

Inom islam ses Muhammed som den viktigaste personen i historien. Anledningen är att han enligt muslimer tog emot Koranen, som är Guds slutgiltiga budskap till mänskligheten. Det fanns profeter innan Muhammed, men han anses vara den sista. Muslimer ser honom som ett föredöme, en modig och god människa, men också som en vanlig person med vanliga livsvillkor. Berättelserna om hans liv visar både hans mod och hans vardag – hans arbete, familj och hur han till slut dog.

Arabiska halvön på 600-talet

För att förstå berättelserna om Muhammed måste vi veta hur samhället såg ut på 600-talet. Arabiska halvön var då bebodd av olika folkgrupper med olika språk och religioner. Öknen dominerade, men det fanns också oaser där man kunde leva av jordbruk och boskap.

Längs kusterna låg städer som levde på handel. Varor från Indien och andra länder fraktades genom öknen med karavaner – grupper av handelsmän med kameler. Det var viktigt att färdas tillsammans för att skydda sig mot faror. En viktig karavanväg gick mellan Mekka och Damaskus.

Arabiska halvön ligger mellan Indiska oceanen och Medelhavet. Många handels­vägar mellan Asien och Europa gick över halvön. Mekka, Medina och AlQuds (Jerusalem) räknas idag till islams viktigaste städer.

Stammar och religioner

Det fanns inget enat arabiskt rike. Istället styrdes området av mäktiga stammar. Konflikter var vanliga. I Mekka bodde ledarna för den mäktiga stammen Quraysh. Innan islam var det vanligt att rika män hade många fruar, vilket visade makt. Kvinnor och fattiga hade få rättigheter.

Många araber var polyteister, det vill säga de trodde på flera gudar. I Mekka fanns templet Kaba, där hundratals gudar dyrkades. Man tillbad också en högsta gud som kallades Allah, men han var bara en av många. Det fanns också kristna och judar på Arabiska halvön.

Muhammeds liv

Muhammed föddes i Mekka. Hans pappa var redan död och han växte upp hos släktingar. Familjen tillhörde Quraysh, men var inte rik. I 25-årsåldern började Muhammed arbeta för Khadija, en rik änka. Han ledde handelskaravaner och gifte sig senare med henne. De fick flera barn, men bara dottern Fatima överlevde sina föräldrar.

Muhammed var en tänkande person och brukade dra sig undan för att fundera över religiösa frågor. En natt i grottan Hira fick han ett besök av ängeln Gabriel. Ängeln berättade att Muhammed var Guds profet och skulle sprida budskapet att det bara finns en gud, Allah. Denna händelse kallas Ödets natt.

Ödets natt

Föreställ dig Muhammed, en man som levde för länge sedan i staden Mekka. Han var en tänkare, någon som ofta funderade över livets stora frågor och religion. För att få lugn och ro brukade Muhammed varje år dra sig undan från det livliga affärslivet i Mekka. Han sökte en plats för att reflektera och hitta svar.

Hans speciella plats var en grotta som kallades Hira, belägen på ett berg precis intill staden. Tänk dig honom sitta där, i stillhet, försjunken i sina tankar.

En natt, när Muhammed var ungefär 40 år, hände något otroligt. Enligt berättelserna fylldes grottan plötsligt av ett starkt ljus. Sedan hördes en mäktig röst. Det var ängeln Gabriel, som kom med ett viktigt budskap: Muhammed var utvald av Gud, eller Allah som han kallas på arabiska, för att vara hans profet. Muhammeds uppgift var att berätta för alla människor att det bara finns en Gud – Allah. Denna natt kallas inom islam för "Ödets natt", en natt fylld av betydelse.

Det sägs att Muhammed först blev rädd och osäker. Var det verkligen en ängel, eller var det något annat? Han tvivlade på om det verkligen var sant. Men hans fru Khadija var stark och klok. Hon trodde på honom och stöttade honom. Hon övertygade Muhammed om att det verkligen var en ängel han hade mött, och att han var Guds utvalde profet. Khadijas tro var en stor hjälp för Muhammed i början av hans viktiga uppdrag.

Motstånd och utvandring – Hijra

Muhammed började sprida sitt budskap i Mekka. Han fick anhängare från sin närmaste krets, men också fiender. Ledarna i Quraysh ogillade att han vände sig till alla, även kvinnor och slavar, och att han ville avskaffa tron på de gamla gudarna i Kaba. Muslimer förföljdes.

Många muslimer flyttade till Yathrib, en oas norr om Mekka. Muhammed stannade kvar så länge hans farbror skyddade honom. Men när både hans fru Khadija och hans farbror dog, bestämde sig Quraysh för att mörda honom. Muhammed lyckades fly till Yathrib med hjälp av sin kusin Ali och Abu Bakr. Denna utvandring kallas Hijra.

Medina – Profetens stad

I Yathrib, som nu bytte namn till Medina (profetens stad), fortsatte Muhammed att ta emot uppenbarelser och Koranen växte. Människor från andra delar av Arabiska halvön anslöt sig till islam och Medina växte.

Muhammed gifte om sig flera gånger och fick som mest nio fruar. En av dem var Aisha, dotter till Abu Bakr, som var känd för sin kunskap om islam.

Krig och fred

Ledarna i Mekka startade krig mot Medina. Efter flera strider lyckades Muhammed samla en stor armé och inta Mekka. Många av invånarna blev muslimer och Kaba rensades från alla andra gudar än Allah. Freden var återställd.

Avskedspredikan och död

Muhammed återvände till Medina. Vid sin sista pilgrimsfärd till Mekka höll han en predikan där han bland annat sa att kvinnor har rättigheter, att slavar ska friges och att alla människor är lika inför Gud.

Kort därefter blev Muhammed sjuk och dog i Medina, där han också är begravd.

Inriktningar

Sunni och shia – en tidig splittring

Den fjärde kalifen Ali ibn Talib ses av shia­muslimerna som den riktige arvtagaren till Muhammed. Här högtidlig­håller shia­muslimer i Irak årsdagen av hans död på den platsen där man tror hans grav finns.

Efter profeten Muhammeds död uppstod en stor fråga bland muslimerna: vem skulle ta över ledarskapet? Muslimerna i Medina valde Abu Bakr som kalif, vilket betyder "ställföreträdare". Kalifen skulle vara Muhammeds ersättare som både religiös och politisk ledare. Men inte alla var nöjda med detta val, och inte heller med de kalifer som följde efter Abu Bakr.

Shia-islam föddes ur detta

Ali ibn Abi Talib blev den fjärde kalifen. Hans anhängare, som kallade sig "shiat Ali" (Alis parti), ansåg att Muhammed själv hade valt Ali till sin efterträdare. Ali var också Muhammeds släkting, gift med hans dotter Fatima och far till Hassan och Hussein. Enligt shiat Ali hade Ali dessutom fått ett hemligt budskap från Muhammed utöver det som står i Koranen. Denna oenighet ledde till en splittring på 600-talet, och det är här skillnaden mellan sunni-islam och shia-islam började.

Sunniter menar än idag att det inte är sant att det skulle finnas något hemligt och okänt tillägg till Koranen. Allt som rör islams grunder finns i Koranen och Muhammeds sunna. Talet om Alis släktskap med profeten eller att Muhammed av andra skäl skulle ha utsett honom till efterträdare är också helt grundlöst enligt sunniterna.

De tolv imamerna inom shia

Sunniter och shiiter var inte alltid överens, och det ledde till våldsamma konflikter. Ali, som var en viktig person för shiiterna, och hans söner dog i strider eller blev mördade. Trots det fortsatte shiiterna att välja sina egna ledare, som de kallade imamer, istället för kalifer.

Inom shiaislam finns olika grupper, men den största kallas för "imamiter", "tolvorna" eller "tolvsekten". Namnet kommer från att de tror på tolv viktiga imamer efter Muhammed. Ali och hans två söner var de tre första, så det finns nio till.

Den tolfte imamen föddes på 800-talet. Enligt tolvsekten dog han aldrig, utan lever gömd. Där bär han på speciell kunskap som Muhammed gav till Ali. Från sin gömda plats kan imamen hjälpa troende genom drömmar eller genom att inspirera dem på andra sätt. Tolvsekten tror också att den tolfte imamen en dag kommer tillbaka som en ledare som kallas Mahdi, precis innan Domens dag.

Sufiernas kritik

Sufismen är en gammal tradition som finns bland både sunnimuslimer och shiamuslimer. Sufier söker efter nya vägar till kunskap om Gud. Dervischernas dans är ett exempel på detta. Bilden är tagen i Afghanistans huvudstad Kabul 2019.

Islamiska riken och kritiken inifrån

Tänk dig stora, mäktiga riken styrda av muslimska ledare. Man skulle kunna tro att allt handlade om religion, men så var det inte alltid. Många ledare anklagades faktiskt för att vara mer intresserade av sin egen makt än att sprida islam vidare. Det här var en tid då frågor om rättvisa och makt verkligen sattes på prov.

Inom islam fanns det också tänkare som var kritiska. De tyckte att både ledarna och de religiösa experterna fokuserade för mycket på yttre regler och för lite på det som verkligen betydde något: den personliga relationen till Gud. Särskilt sufierna, en grupp muslimer som sökte en djupare, andlig förbindelse, betonade att det viktigaste var kärleken till Gud, inte bara att följa regler.

En av de mest inspirerande sufierna var Rabia al-Adawiyya, som levde för över tusen år sedan. Hon var en stark kvinna som vågade kritisera både makthavare och vanliga muslimer. Hon menade att det var fel att dyrka Gud av rädsla för helvetet eller för att få belöningar i paradiset. För Rabia handlade det om något mycket större: att älska Gud för Guds skull. Hon bad till Gud och sa att den renaste formen av tro var att älska Gud villkorslöst. Hennes ord och exempel fortsätter att inspirera människor än idag.

“Om jag dyrkar Dig av rädsla för helvetet, så låt mig brinna i helvetet! Om jag dyrkar Dig av längtan efter paradiset, så lås mig ute ur paradiset! Men om jag dyrkar Dig blott för Dig själv,förneka mig då inte din eviga skönhet.” Rabia al-Adawiyya

Makt, politik eller religion? Historisk överblick

De muslimska rikena i fred och krig

Islamisk historia präglas av en komplex väv av maktkamper och allianser. Trots de religiösa skillnaderna mellan shia och sunni, var konflikter mellan muslimska härskardynastier inom samma trosinriktning också vanliga. Liksom i det kristna Europa där kungar stred om territorium, kämpade muslimska kalifer om makten. Relationen mellan kristna och muslimska härskare var inte heller alltid präglad av religiös fiendskap, utan politiska allianser kunde skapas oavsett trosuppfattning i strävan efter makt och inflytande

Konflikter mellan kristna och muslimska makthavare

Ibland har religion använts som en anledning till krig. Ett exempel är när det Osmanska riket, med sin ledare sultanen i Konstantinopel, växte och tog över områden på Balkan under 15- och 1600-talen. De kristna som bodde där behövde lyda sultanen efter krigen, men de fick fortsätta att tro på sin egen religion.

I början av 1700-talet fanns tre stora muslimska riken: Osmanska riket (Turkiet), Safavidriket (Iran) och Mogulriket (Indien).

Under medeltiden genomfördes korståg, vilket är ett bra exempel på hur kristna soldater, med stöd från påven, anföll områden som styrdes av muslimer. En särskilt hemsk händelse var när Jerusalem erövrades av korsriddarna år 1099. Då dödades många muslimer och judar i staden i en fruktansvärd massaker.

Ett annat exempel är när det kristna kungaparet Ferdinand och Isabella tog över hela Spanien från muslimerna i slutet av 1400-talet. Efter den här erövringen tvingades alla muslimer och judar i Spanien att bli kristna, annars var de tvungna att lämna landet.

Samexistens mellan religionerna i muslimska riken

I de tidiga muslimska rikena var det vanligt att kristna och judar fick fortsätta att tro på sin egen religion som dhimmis, dvs, underordnade medborgare. Kravet var att de betalade en speciell skatt (Jiziya) till de muslimska ledarna och på så sätt köpa sin trygghet. I islam kallas judar och kristna för ”bokens folk” eftersom de nämns i Koranen, vilket gav dem en speciell status.

Under tiden då muslimerna styrde Spanien kunde kristna, judiska och muslimska forskare diskutera och lära av varandra. I Mogulriket i Indien var flera ledare intresserade av möten mellan olika religioner. Där började man också se hinduer och buddhister som en del av ”bokens folk”.

Imperialismen – de stora muslimska staternas sammanbrott

Under 1800-talet började de europeiska länderna att tävla om att skaffa sig kolonier runt om i världen. Detta kallas för imperialismen. För många muslimska riken var detta en väldigt dålig sak. Från Indonesien och Indien i öster, till Afrika, växte det fram nya europeiska kolonier överallt.

Det stora Mogulriket i Indien, som en gång var väldigt mäktigt, försvann helt under mitten av 1800-talet. Samtidigt började även det Osmanska riket, som var den största muslimska staten på den tiden, att bli svagare. Efter första världskriget upphörde det Osmanska riket att existera, och den sista kalifen (ledaren) avsattes.

Efter första världskriget bestämdes det i fredsavtalen att Frankrike och Storbritannien skulle få kontroll över stora områden som tidigare tillhört det Osmanska riket, till exempel Irak, Syrien och Palestina. Det betydde att många muslimer på 1920-talet bodde i kolonier eller länder som styrdes av europeiska länder.

Islams heligaste skrift

Forskare undersöker ett mycket tidigt exemplar av Koranen. Ett sätt att ålders­bestämma den är att undersöka materialet som texten är skriven på.

För muslimer ligger Muhammeds största betydelse i att han tog emot Koranen. Enligt islamisk tro består texterna av Guds ord, så som de förmedlades av ängeln Gabriel till profeten. Koranen visar vad Gud vill med världen.

Muhammed kunde inte läsa eller skriva själv. Han återgav allt han hörde från Gabriel för sina anhängare, och de hjälpte honom att minnas allt. Senare skrev skrivkunniga muslimer ner uppenbarelserna ord för ord.

Efter Muhammeds död fanns texterna utspridda på olika material och i minnet hos hans anhängare. För att bevara dem lät den tredje kalifen, Uthman ibn Affan, omkring år 650 e.Kr. samla alla uppenbarelser till en bok. Personer som hört Koranen direkt från Muhammed kontrollerade texten för att se till att inget förändrats. Den färdiga boken skickades sedan till olika delar av det muslimska riket.

Vi vet detta från tidiga islamiska berättelser och från mycket gamla Koran-hand­skrifter som fortfarande finns kvar, bland annat i Jemen.

Den färdiga boken blev den som idag kallas Koranen. För muslimer är texterna alltså inte skrivna av människor, utan består av Guds ord, förmedlade via ängeln till profeten.

Koranens uppbyggnad

Föreställ dig Koranen som en bok indelad i 114 kapitel, lite som en roman är indelad i kapitel. Inom islam kallas varje kapitel för en sura. Varje sura består sedan av ett antal verser, ungefär som stycken i en text. Vissa suror är jättelånga, med över 200 verser, medan andra är väldigt korta och bara innehåller tre eller fyra verser.

Något intressant är att de längsta surorna oftast finns i början av Koranen, och de kortaste i slutet. Många tror att de korta surorna är de första som Muhammed tog emot, när han fortfarande bodde i staden Mekka.

Den allra första suran i Koranen kallas "Skriftens moder" och den är väldigt speciell. Den är kort, bara sju verser, och används ofta som en bön till Gud. I den här korta suran hittar man viktiga teman som återkommer genom hela Koranen, som en röd tråd som löper genom hela boken. Tänk på det som en introduktion till de stora idéerna och tankarna inom islam! Gud är ”världarnas Herre” och bestämmer sålunda över hela universum. Gud ska döma alla människor på ”Domens dag”, men samtidigt är Gud ”barmhärtig” och ”nåderik”, det vill säga förlåtande:

"I GUDS, DEN NÅDERIKES, DEN BARMHÄRTIGES NAMN! Lov och pris tillkommer Gud, världarnas Herre, den Nåderike, den Barmhärtige, som allsmäktig råder över Domens dag! Dig tillber vi; Dig anropar vi om hjälp. Led oss på den raka vägen – den väg de vandrat som Du har välsignat med Dina gåvor; inte de som har drabbats av Din vrede och inte de som har gått vilse!" Koranen, sura 1:1‒7

Koranens språk och innehåll

Muhammed talade arabiska. Enligt Koranen är det därför islams heliga skrift är nedtecknad på detta språk:

“Och Vi har gjort denna Skrift lätt att förstå, förmedlad på ditt eget språk Muhammed, för att de skall kunna ta den till sig.” Koranen, sura 44:58

Visste du att arabiska är ett jättestort språk? Runt 300 miljoner människor pratar det idag, och de flesta av dem är muslimer. Men faktum är att det finns nästan två miljarder muslimer i världen! Det betyder att de allra flesta muslimer inte har arabiska som sitt vardagsspråk.

Tänk dig då, hur viktigt det är att Koranen – islams heliga bok – finns översatt till massor av språk. Annars blir det ju svårt för många att förstå vad den handlar om!

Samtidigt är det något speciellt med att höra Koranen läsas på arabiska. Många muslimer känner att de kommer närmare Gud när de lyssnar till de vackra orden på originalspråket. I moskéerna läser man oftast Koranen på arabiska under bönen, och många muslimer lär sig viktiga delar utantill, även om de inte förstår arabiska själva.

Det arabiska språket i Koranen är verkligen speciellt. Det är som poesi, med en underbar rytm och klang. När någon läser Koranen högt låter det nästan som en sång! Många muslimer tycker att just språkets skönhet är en jätteviktig del av upplevelsen.

Koranens berättelser är ofta korta och kärnfulla. De går inte in på en massa detaljer, och det är sällan en lång och invecklad handling som i andra heliga skrifter, som till exempel Bibeln. Det här gör att Koranen ibland kan vara svår att förstå om man inte redan vet en del om islam. I texten blandas också böner med råd, uppmaningar och diskussioner om vad som är rätt och fel. Det är som en spännande blandning av livsvisdom och vägledning!

En vägledande skrift

Koranen ger många muslimer stöd och en känsla av gemenskap genom den klassiska arabiskan.

Koranen kan läsas som en samling råd och anvisningar om rätt och orätt, med regler för handel, äktenskap, skilsmässa och skyldigheten att hjälpa fattiga. Den förklarar att naturen är Guds skapelse och att allt lyder under Guds vilja.

“Den Nåderike har lärt er Koranen. Han har skapat människan och lärt henne att tänka rätt och uttrycka sig klart. Solen och månen löper på Hans bud i bestämda banor och stjärnorna och träden faller ned i tillbedjan inför Honom.” Koranen, sura 55:1–6

Ett annat tecken på Guds skaparkraft är hur människor fortplantar sig. Det räcker med en enda droppe sperma från mannen för att göra en kvinna gravid.

“Inser människan inte att det är Vi som skapar henne av en droppe säd?” Koranen, sura 36:77

Glädjebudskap och varning

Koranens religiösa budskap har två sidor: den varnar för att bryta mot Guds vilja, men visar också att Gud är förlåtande och förstående.

“Den som gör ont skall straffas för detta och han skall varken finna beskyddare eller hjälpare vid sidan av Gud. Men den som gör gott och har tron – man eller kvinna – skall stiga in i paradiset […].” Koranen, sura 4:123‒124