Läsuppgift 4

Inriktningar & Riter

Inriktningar - Kristendomens många ansikten

Kristendomen är som en stor familj med olika åsikter om Jesus. Dessa åsikter har blivit olika traditioner, men alla har samma ursprung.

Idag kan man säga att det finns tre stora "grenar" inom kristendomen:

1. De ortodoxa kyrkorna: De har ofta en väldigt traditionsrik gudstjänst med vackra ikoner och sång.
2. Den katolska kyrkan: Den största av de tre, med påven som sin ledare. Här finns en stark känsla för gemenskap och gamla riter.
3. De protestantiska kyrkorna: En mer modern gren som betonar att alla kan ha sin egen relation till Gud.

I de kommande avsnitten ska vi dyka djupare ner i dessa spännande "grenar" och se vad som gör dem unika! Vi kommer att utforska hur deras syn på Jesus, Gud och livet skiljer sig åt, och hur dessa skillnader har format världen vi lever i idag. Det är en resa genom tid och tro, full av intressanta berättelser och viktiga lärdomar!

De ortodoxa kyrkornas grunder

Ortodox gudstjänst i Ukraina. Prästen möter församlingen.

Visste du att en stor del av världens kristna, över 250 miljoner människor, tillhör kyrkor som kallas ortodoxa? De här kyrkorna finns främst i Ryssland, östra Europa, Mellanöstern och nordöstra Afrika.

Ordet "ortodox" betyder ungefär "att hålla fast vid den rätta läran". Ortodoxa kyrkor är kända för sina gamla traditioner. De tror själva att deras sätt att tolka kristendomen liknar det sätt som de allra första kristna gjorde. Tänk dig att de försöker hålla kvar vid hur det var i kristendomens allra tidigaste dagar!

En sak som är speciell med de ortodoxa kyrkorna är att de ofta är knutna till ett visst land eller en viss kultur. Man kan säga att de är "nationella". Varje ortodox kyrka har en egen ledare som kallas patriark.

Några gemensamma kännetecken

Tänk dig att du kliver in i en ortodox kyrka. Det är inte bara en vanlig byggnad, utan en plats fylld av upplevelser! Gudstjänsterna liknar ibland ett spännande skådespel där prästerna berättar den fantastiska historien om Jesus. Doften av rökelse sprider sig i luften och överallt ser du vackra ikoner, heliga bilder av Jesus, Maria och andra viktiga personer. Inom den ortodoxa tron är helgonen väldigt betydelsefulla och vördas.

Något speciellt med ortodoxa kyrkor är ikonostasen. Det är som en stor vägg full av ikoner som delar upp kyrkan i två delar. Bakom den väggen, längst fram, tänker man sig "himlen". Prästerna går in där under gudstjänsten för att skapa en kontakt mellan "himlen" och "jorden", alltså den delen av kyrkan där alla andra befinner sig. Det här är extra viktigt när de firar nattvarden, som är en väldigt speciell stund.

En annan sak som är bra att veta är att alla ortodoxa präster är män. De får vara gifta och ha familj, men bara om de gifte sig innan de blev präster. När de väl är präster får de inte gifta sig.

Olika ortodoxa kyrkor

Orientaliska kyrkor: En Berättelse om Tro och Förföljelse

Mellanöstern och Nordafrika har gamla kristna kyrkor, grundade enligt traditionen av Jesu lärjungar. Dessa grupper har minskat kraftigt på grund av förföljelse, som tvingat många att fly. IS framfart och folkmordet på armenierna är exempel på detta.

Trots svårigheter har de kämpat för sin tro och identitet, vilket påminner oss om tolerans och att stå upp för de utsatta.

Ikon med Maria och Jesusbarnet i grekiskt kloster på Kreta.

Den syrisk-ortodoxa kyrkan grundades enligt traditionen av aposteln Petrus i Antiokia. Idag är kyrkans centrum i Damaskus, Syrien. I Sverige finns cirka 50 000 medlemmar, många i Södertälje.

Österns Assyriska Kyrka grundades av lärjungen Tomas, i nuvarande Irak. Tomas fortsatte till södra Indien och grundade även där en kristen församling; dessa kyrkor kallas än idag Tomaskristna. Under en period var detta den största kyrkan geografiskt sett. Idag har den cirka 400 000 medlemmar, varav nästan 10 000 i Sverige.

Den katolska kyrkans grunder

Vatikanstaten, världens minsta stat, ligger i Rom. Påven bor här, och Peterskyrkan, världens största kyrka, finns här. Aposteln Petrus sägs vara begravd under kyrkan.

Katolska kyrkan – En världsvid gemenskap

Tänk dig en gigantisk familj, större än hela Europas befolkning! Ungefär så stor är den katolska kyrkan, med över 1,3 miljarder medlemmar runt om i världen. Det gör den till den största inriktningen inom kristendomen.

För länge sedan, fram till 1500-talet, fanns de flesta katoliker i Europa. Men när européer började resa och bosätta sig i andra delar av världen, spred sig också katolicismen. Idag bor faktiskt majoriteten av världens katoliker i länder utanför Europa, i Amerika, Afrika och Asien.

Ordet "katolsk" betyder "allmän" eller "universell". Tanken är att kyrkan ska vara öppen för alla, oavsett var de bor eller vem de är. Till skillnad från många andra kristna samfund, har den katolska kyrkan en stark, gemensam organisation som sträcker sig över hela världen. Högst upp i denna organisation finns påven, som är biskop i Rom.

Varför just påven? Jo, enligt en gammal berättelse var Petrus, en av Jesus närmaste lärjungar, den förste biskopen i Rom. Katoliker tror att varje påve sedan dess är en direkt efterträdare till Petrus. Det kallas för den "apostoliska successionen", en obruten kedja tillbaka till Jesus och hans apostlar.

Viktiga kännetecken:

1. Helgon: Precis som i ortodoxa kyrkor, spelar helgon en viktig roll. Helgon är personer som levt speciellt nära Gud och som kan vara förebilder för oss. Det allra viktigaste helgonet är Maria, Jesu mamma. Hon har ofta en speciell plats i kyrkor, till exempel i konstverk.
2. Bikten: I många katolska kyrkor hittar du en biktstol. Det är en plats där medlemmar i kyrkan kan prata med en präst och berätta om saker de ångrar, sina "synder".
3. Präster: Katolska präster är alltid män. De lever i celibat, vilket betyder att de inte gifter sig. Detta gör de för att kunna fokusera helt på att hjälpa och tjäna sina församlingsmedlemmar.

Katolska kyrkan är alltså en stor och mångfacetterad gemenskap med en lång historia och starka traditioner, som fortsätter att påverka människors liv över hela världen.

Biktstol i en katolsk kyrka i Argentina.

En kortfattad historik över den katolska kyrkan

Romarriket och kristendomens framväxt

Kristendomen började med förföljelse i Romarriket, men växte ändå. Kejsar Konstantin accepterade kristendomen på 300-talet och enade kyrkan i Nicaea. Mot slutet av 300-talet blev kristendomen statsreligion, vilket ledde till förföljelse av andra religioner. Efter Romarrikets fall spred kyrkan kristendomen genom missionärer och samarbetade med kungar.

Korståg, kolonialism och klosterliv

På 1000-talet ledde muslimers erövring av Jerusalem till korståg, men de kristna misslyckades med att återta staden. Från 1500-talet spred kristna länder kristendomen till kolonier. Under medeltiden grundades kloster där munkar och nunnor ägnade sig åt Gud och spred kunskap. Hildegard av Bingen och Franciscus av Assisi var kända klosterledare.

Två katolska nunnor samtalar med en man på en gata i en stad på Kuba.

De protestantiska kyrkornas grunder

Protestantismen omfattar drygt en tredjedel av världens kristna, vilket motsvarar ungefär 800 miljoner människor, och är därmed den näst största kristna riktningen. De protestantiska kyrkorna finns främst i norra Europa, USA och länder som tidigare var brittiska kolonier. Dessa kyrkor skiljer sig åt sinsemellan.

Protestantismen: En förändringens tid

Ordet "protestantism" kommer från "protest". Tänk dig att det handlar om en stor förändring som skedde för länge sedan, på 1500-talet. Många var missnöjda med hur den katolska kyrkan fungerade och ville ändra på saker.

De här personerna som ville förändra kyrkan kallades för "reformatorer". Man kan säga att de protesterade mot den katolska kyrkan och ville göra om den. Hela den här processen när de bröt sig loss och startade egna kyrkor kallas för "reformationen".

Vad är typiskt för protestantiska kyrkor?

En viktig sak för protestanter är Bibeln. De vill hålla sig nära det som står i Bibeln, särskilt i evangelierna. Därför kallas de ibland för "evangeliska". De tyckte att den katolska kyrkan hade lagt till en massa saker som inte fanns i Bibeln från början, och de ville ta bort dem.

Ett exempel är helgonen. I många protestantiska kyrkor slutade man att ha helgon. Istället blev det viktigaste att lyssna till Guds ord. Prästens viktigaste uppgift blev att undervisa och förklara Bibeln för alla i kyrkan. Därför är predikstolen, där prästen står och pratar, ofta en väldigt viktig plats i en protestantisk kyrka.

En annan skillnad är att protestantiska präster får gifta sig. Och sedan mitten av 1900-talet kan även kvinnor vara präster i många protestantiska kyrkor, även om det inte gäller alla.

Förhoppningsvis ger det här en bra bild av vad protestantismen är och hur den uppstod! Om ni har fler frågor, är det bara att fråga!

Bland protestanter är ett enkelt kors den vanligaste symbolen.

Olika protestantiska kyrkor

Lutherska kyrkor – Mod och förändring

Katolska kyrkan kritiserades under medeltiden. Martin Luther utmanade kyrkans makt och avlatshandel. Han trodde på förlåtelse genom tro, inte pengar. Luther gifte sig, utvecklade luthersk kristendom och översatte Bibeln till tyska. Kungar i norra Europa skapade egna statskyrkor.

Andra reformatorer – Kalvinismen

Jean Calvin skapade kalvinismen. Reformerta kyrkor inspirerades av Calvin, med lokala församlingar ledda av "församlingsäldste".

Anglikanska kyrkan: Kungen ville skiljas

Anglikanska kyrkan har cirka 85 miljoner medlemmar. Kung Henrik VIII bröt med katolska kyrkan för att få skilsmässa och blev överhuvud för engelska kyrkan. Den anglikanska kyrkan ses som en "brokyrka" som kombinerar protestantiska och katolska traditioner.

Kristendom idag

Kristendomen är världens största religion, spridd från Mellanöstern genom mission och kolonisering. Idag finns de flesta kristna utanför Europa med många olika riktningar globalt, som Pingströrelsen.

Kristendomens resa: Från liten grupp till global religion

Tänk dig en liten grupp människor i Israel och Palestina för ungefär 2000 år sedan. De var judar, precis som många andra, men de trodde på något speciellt: att Jesus var den Messias som de väntat på. Den här lilla gruppen var de allra första kristna.

Deras idéer spreds snabbt, som ringar på vattnet. Först till andra delar av det mäktiga romarriket, men också till Afrika och Mellanöstern. Under medeltiden blev Europa det viktigaste området för kristna.

Sedan hände något stort. Europeiska länder började utforska, kolonisera och handla med andra delar av världen. Och med dem följde kristendomen. Missionsresor och handelsvägar gjorde att kristendomen spreds till nästan alla hörn av jorden. Idag är det faktiskt den största religionen i världen, med över 30 procent av jordens befolkning som räknar sig som kristna.

Många sätt att vara kristen

Det som förenar alla kristna är tron på att Jesus är Messias. Men hur man tolkar det kan vara väldigt olika. Tänk dig att alla kristna är medlemmar i ett stort lag, men de spelar på olika positioner och har lite olika strategier. Genom historien har kristendomen delats upp i olika "grenar", som ortodoxa, katoliker och protestanter. De tror alla på samma grundläggande saker, men har olika traditioner och sätt att utöva sin tro.

Kristen mångfald idag

Karismatiska rörelser har aktiv gudstjänst där man kan möta Guds ande. Pingstkyrkan är ett exempel.

Väckelse och Karisma: Andra sätt att vara kristen

Visste du att det finns massor av olika sätt att vara kristen? Utöver de stora "familjerna" som katolicismen, ortodoxin och protestantismen, finns det en mängd mindre rörelser som sticker ut. Många av dessa lägger stor vikt vid att du som individ ska vara aktiv och engagerad i din tro.

Väckelserörelser: Att tända gnistan

Tänk dig någon som försöker väcka dig ur en djup sömn – det är lite samma sak med väckelserörelser. De vill "väcka" tron till liv! I deras gudstjänster kan det vara fullt ös med musik, personliga berättelser där folk berättar om vad tron betyder för dem, eller till och med något som kallas "tungomålstalande". Det är som ett speciellt språk, där man tror att Gud själv inspirerar orden.

Karismatiska rörelser: Ledare med "det"

Vissa rörelser kallas "karismatiska". "Karisma" betyder ungefär "utstrålning", och det handlar ofta om att ledarna har en speciell förmåga att inspirera sina följare. De kanske håller fantastiska tal, sjunger eller ber på ett sätt som verkligen berör folk.

En växande skara

Det är svårt att säga exakt, men man uppskattar att det finns 300–400 miljoner kristna runt om i världen som på något sätt är med i dessa rörelser. Ibland är de samtidigt medlemmar i en större kyrka också. Den största av dessa rörelser är pingströrelsen, som finns i nästan alla länder och har runt 100 miljoner medlemmar. I Sverige är de ungefär 100 000.

Spridning via media

Vissa av dessa rörelser blomstrar upp snabbt men försvinner lika fort om de inte lyckas hålla intresset vid liv. Men det dyker hela tiden upp nya! Förr i tiden spreds budskapen via predikanter som reste runt och pratade, eller genom små tryckta broschyrer. Sen kom radio och TV, och idag är internet jätteviktigt för att nå ut.

Frikyrkor: En egen väg

Många av dessa fristående församlingar kallas för frikyrkor. De började dyka upp i länder där protestantiska kyrkor var väldigt starka, ofta så starka att de var statskyrkor. Det betydde att kungen eller regeringen hade mycket att säga till om i kyrkan, och alla invånare "måste" tillhöra den. Det fanns ingen riktig religionsfrihet. Även om frikyrkorna startade i protestantiska länder, sprids de nu också till länder med ortodoxa och katolska kyrkor.

Ett tidigt exempel på en frikyrka är baptismen. Baptister tycker att det är viktigt att man döps som vuxen, när man själv förstår vad det innebär att bli en del av kyrkan. Baptismen startade i Holland på 1600-talet.

Baptister praktiserar "troendedop" för vuxna, vilket efterliknar Jesus dop. Många baptistkyrkor har en bassäng för detta.

Frikyrkor – En egen väg inom kristendomen

Tänk dig en tid då kyrkan kändes stel och formell, och många längtade efter en mer personlig och levande tro. Det var precis i en sådan tid som de första frikyrkorna växte fram. Dessa rörelser ville göra religionen mer direkt och engagerande för vanliga människor.

Pietismen: Tro i hemmet

I Tyskland, ungefär samtidigt som vi pratar om, uppstod pietismen. Pietisterna tyckte att man skulle samlas i små grupper, ofta hemma hos varandra, för att läsa Bibeln, prata om viktiga frågor, be och sjunga. Det viktiga var att det skulle vara en personlig och innerlig upplevelse, utan att en präst alltid behövde vara med. Ordet "pietism" betyder just "fromhet" – en stark och personlig tro på Jesus och Gud.

Metodismen: Tro och handling

I England på 1700-talet kom metodismen. Deras ledare tyckte att den vanliga kyrkan inte brydde sig tillräckligt om hur folk hade det, särskilt under den stora förändringen som kallas industriella revolutionen. Metodisterna ville skapa enkla metoder för att leva ett bra liv, där tron gick hand i hand med att vara en god medmänniska – att undvika alkoholmissbruk, våld och att ta ansvar för sina barn.

Gemensamma drag

Det som förenade dessa tidiga frikyrkor var idén om att varje person skulle ha en direkt relation till sin tro. Många kallades "läsare" eftersom de själva läste och tolkade Bibeln. Ibland förbjöds frikyrkorna av staten, som ville behålla kontrollen över religionen. Men trots motståndet växte de under 1800-talet och spred sig över världen. Idag är intresset kanske inte lika starkt, men det finns fortfarande över hundra miljoner människor som är med i någon frikyrka.

Ekumenik: Kristen gemenskap över gränserna

Genom historien har det uppstått många olika kyrkor och sätt att tolka kristendomen. Vissa forskare menar till och med att det är fel att prata om "kristendomen" som en enda sak, utan att det snarare handlar om flera olika "kristendomar".

Men idag betonar de flesta kyrkor vikten av att samarbeta kring det som är viktigast i den kristna tron. Det kallas ekumenik, ett ord som betyder "världsvid". Ett viktigt exempel är Kyrkornas världsråd, som är ett samarbete mellan ortodoxa, katolska och protestantiska kyrkor – lite som ett "FN för kyrkor".

På senare tid har också minskat intresse för religion och färre medlemmar gjort att kristna rörelser och kyrkor börjat samarbeta ännu mer. I Sverige har till exempel flera frikyrkor gått samman och bildat Equmeniakyrkan. Liknande samarbeten finns i många andra länder. Detta visar att även om det finns olika sätt att vara kristen, så kan man ändå hitta gemenskap och samarbeta.

Det Kristna Kyrkoåret

I delar av världen inleds påskfastan med att kyrkobesökare får ett askkors i pannan som tecken på kristen tillhörighet.

Tänk dig att judendomen, kristendomen och islam delar en liknande grundsyn på tiden. Det är som en stor berättelse som börjar med att Gud skapar hela världen. Och den slutar med en dramatisk uppgörelse – Domens dag – då Gud kämpar mot allt ont.

Kyrkoåret: Människans försöker förstå tiden

Mitt emellan skapelsen och Domens dag finns vi människor. Vår tid, den mäter vi med kalendern. Det är timmar, dagar, veckor, månader och år. Det är i den här tiden vi föds, lever och till slut dör.

För länge sedan, under medeltiden, började kristna skapa en egen kalender. De tog som utgångspunkt det år man trodde att Jesus föddes. Året delades in i månader, och många av namnen känner vi igen från den gamla romerska kalendern. Januari är till exempel döpt efter guden Janus, och augusti efter kejsar Augustus.

Men det som verkligen gav kalendern en kristen prägel var det så kallade kyrkoåret. Det är som en karta över alla viktiga kristna helger. Antalet helger, och när de infaller, kan variera lite beroende på vilken kristen tradition man tillhör. Förr i tiden fanns det fler helger än idag. Men en sak är säker: alla kristna ser söndagen som en speciell dag för vila och gudstjänst.

Helgon: Hjältar och förebilder

I den tidiga kristendomen var livet inte alltid lätt för de kristna. Många förföljdes och de som dog för sin tro kallades martyrer – hjältar som ansågs vara helgon. När förföljelserna minskade började man istället se som helgon de som gjort något riktigt bra för andra människor eller för kyrkan. De blev som förebilder att inspireras av.

På 1900-talet började människor tända ljus vid gravarna under allhelgona­helgen.

Har du någonsin undrat varför vissa personer kallas helgon, eller varför vi firar jul och påsk? Allt hänger samman med kyrkoåret och hur olika kristna grupper ser på tro och traditioner.

Helgon – Vem Får Titeln?

Inom katolska kyrkan är det en lång och noggrann process för att utse någon till helgon. Det kan ta väldigt lång tid, ibland hundratals år! Varje helgon får en egen dag i en speciell kalender, en helgonkalender. Det finns liknande traditioner inom ortodoxa kyrkor.

Men protestanter tänker lite annorlunda. De tycker inte att människor kan bestämma vilka som är helgon. Trots det finns det en liten rest från den katolska tiden kvar i många protestantiska länder: namnsdagar! Många av namnen vi firar kommer faktiskt från helgonkalendern.

Sakrament, mysterier och riter

I Tomaskyrkan i Västerås har man ungdoms­kvällar då man bland annat firar mässa.

Kristna Riter: Sakrament och Mysterier

I de kristna kyrkorna finns speciella ceremonier, eller riter, som leds av präster. Katolska och protestantiska kyrkor kallar dessa viktiga handlingar för "sakrament", medan de ortodoxa kyrkorna använder ordet "mysterier". Tänk på dem som speciella stunder där vi kan känna en starkare kontakt med det heliga.

Olika Syn på Antalet Heliga Handlingar

Intressant nog så ser olika kristna traditioner lite olika på hur många sådana här speciella handlingar det finns. I de protestantiska kyrkorna fokuserar man mest på två: dopet, där man välkomnas in i den kristna gemenskapen, och nattvarden, en minnesmåltid som påminner om Jesus sista måltid med sina lärjungar. Ibland räknar man också boten som en helig handling.

Katolska och ortodoxa kyrkor har istället sju sakrament eller mysterier. Varför denna skillnad? Jo, protestanterna menar att endast dopet och nattvarden tydligt nämns som viktiga riter i Nya testamentet, en samling skrifter som är en viktig del av Bibeln.

Dessa riter är mer än bara traditioner; de är kraftfulla symboler och handlingar som kan fördjupa vår förståelse för kristendomen och vår egen andlighet.

Centrala handlingar inom kristendomen

Inom kristendomen finns det flera viktiga handlingar som har djupa rötter i Bibelns berättelser och som fortsätter att vara betydelsefulla för kristna runt om i världen. Dessa handlingar är inte bara traditioner, utan de är levande uttryck för tro, gemenskap och Guds närvaro.

Dopet - En ny start: Tänk dig att du står vid en flod, redo att ta ett steg in i något nytt. Det är lite som dopet! Oavsett om det är ett litet barn eller en vuxen som väljer att döpas, symboliserar dopet en nystart. Det är som att lämna det gamla bakom sig och kliva in i en gemenskap av troende, precis som när Johannes döpte Jesus i floden Jordan.

Nattvarden - En minnesstund: Föreställ dig nu att du sitter runt ett bord med dina vänner, delar bröd och vin. Det är nattvarden! Denna handling påminner om den sista måltiden Jesus delade med sina lärjungar. Brödet och vinet representerar Jesus kropp och blod, och när vi tar del av dem, känner vi att Jesus är nära oss. Det är en stund av gemenskap och eftertanke.

Konfirmation - Att bekräfta sin tro: Konfirmationen är som ett "ja" till dopet. Efter att ha lärt sig mer om kristendomen får man som ung möjlighet att själv bekräfta sin tro. Det är en viktig milstolpe där man tar ett eget beslut om sin relation till Gud.

Bikten - Att lätta sitt hjärta: Alla gör vi fel ibland, och inom vissa kristna traditioner finns det en möjlighet att bikta sig. Det är som att få prata med någon om det som tynger en, och få en chans att göra det rätta. Prästen lyssnar och ger råd, och man får förlåtelse för sina synder. I andra kristna traditioner finns det en gemensam bekännelse under gudstjänsten.

Äktenskapet - Ett löfte om kärlek: Tänk dig två personer som lovar att älska varandra för alltid. Inom kristendomen är äktenskapet en viktig och helig handling. Det är ett löfte inför Gud och församlingen att dela livet tillsammans. Synen på skilsmässa och samkönade äktenskap kan variera beroende på vilken kyrka man tillhör.

Prästvigning - Att tjäna Gud och andra: Präster och biskopar är viktiga ledare inom kristendomen. Genom prästvigningen får de en särskild uppgift att tjäna Gud och hjälpa andra människor. Det är en ceremoni som markerar deras engagemang och ansvar.

De sjukas smörjelse - En bön om helande: När någon är sjuk och kanske närmar sig slutet av sitt liv, kan prästen komma och dela ut nattvarden och smörja den sjuke med olja. Det är en handling som uttrycker hopp om helande och Guds närvaro i svåra stunder.

Begravning - Ett sista farväl: När någon dör, samlas man för att ta ett sista farväl. Begravningen är en viktig ritual för att minnas den som gått bort och för att trösta de som sörjer. Det är en stund av sorg, men också av hopp om ett evigt liv.