Läsuppgift 1

Ursprung & Historia

Judéa under Jesus tid

Utsikt över Galileiska sjön (som också kallas Gennesaret), den största sötvattenskällan i landet.

För att förstå Jesus och berättelserna om honom i Bibeln bättre, har forskare tittat på andra gamla skrifter från samma tid. Tänk dig att Bibeln är som en pusselbit – för att se hela bilden behöver vi andra bitar också! En spännande källa är en bok skriven av Josefus, en judisk-romersk historiker. Han levde samtidigt som de första berättelserna om Jesus skrevs ner, på 70-talet efter Kristus. Josefus berättade om bråken mellan judarna och det mäktiga romarriket. Genom att jämföra hans berättelser med det som står i Bibeln, kan vi få en djupare förståelse för hur livet var på den tiden och vad som kan ha påverkat berättelserna om Jesus.

Ett rikt och bördigt land

Föreställ dig Småland i Sverige. Ungefär så stort är området där Jesus växte upp och levde, det som idag är Israel och Palestina. Det här området är superbra för jordbruk, speciellt längs kusten mot Medelhavet och upp mot bergen där Jerusalem ligger. Här fanns, och finns fortfarande, fantastiska möjligheter att odla mat!

På Jesu tid var landet bördigt och rikt. Jerusalem var en stor stad med ett viktigt tempel, och det fanns många småstäder.

Öster om bergskedjan blir landskapet kargare. Där hittar vi Döda havet, en sjö så salt att inget kan leva i den, och stora öknar som breder ut sig. Men längre norrut, runt den vackra Galileiska sjön och längs Jordanfloden, återvänder grönskan och bördigheten. Tänk dig hur viktigt det måste ha varit för de människor som levde där, att ha tillgång till vatten och odlingsbar mark i detta torra land!

Jerusalem och livet i Jesu tid: 

En resa genom ett splittrat land

Föreställ dig ett land fullt av liv, men också av stora skillnader och spänningar. Det här är berättelsen om det land där Jesus växte upp och verkade, ett land som var både andligt viktigt och politiskt oroligt.

Den heliga staden och de små byarna

Jerusalem var som en magnet för judarna. Här låg det stora templet, och folk reste långt för att fira viktiga högtider tillsammans. Men det fanns också mindre städer och byar, som Betlehem (där Jesus föddes enligt traditionen) och Nasaret (där han växte upp).

Landskap och språk

Landet delades in i tre områden: Galiléen i norr, Samarien i mitten och Judéen i söder, där Jerusalem låg. Judarna, som var den största folkgruppen, talade oftast arameiska eller hebreiska. Men det fanns också judar som talade grekiska, och människor från andra områden med andra religioner.

Rika och fattiga – en stor klyfta

Tänk dig att några få personer levde i lyx, medan de flesta kämpade för att få mat för dagen. Så var det i Jesu tid. En liten grupp ägde stora jordbruk, medan många andra var fattiga arbetare som fick betalt per dag. Hantverkare hade det lite bättre, särskilt i städerna. Men allra längst ner fanns de som tiggde eller stal för att överleva. Det fanns också slavar, men inte lika många som i andra delar av romarriket.

Romarnas järngrepp

Vid den här tiden var landet ockuperat av romarriket, den mäktigaste kraften i världen. Romarna hade satt in en judisk kung som hette Herodes för att styra landet åt dem. Men det var den romerska landshövdingen och hans soldater som egentligen hade makten. Herodes fick visserligen bygga ut templet i Jerusalem, men han var tvungen att lyda romarna.

Olika åsikter bland judarna

Judarna var inte eniga om hur de skulle leva och vad de skulle tro på. Vissa tyckte att det var bra som det var, andra ville göra uppror mot romarna. En del gillade kung Herodes, andra hatade honom. Det var ett land fullt av olika åsikter och konflikter.

En tid av oro

Allt detta gjorde att det var en orolig tid. Många trodde att Messias, en speciell ledare som skulle rädda dem, snart skulle komma. Vissa predikanter uppmanade folk att göra uppror mot romarna, och en del av dem blev dödade för det.

Jesus och korsfästelsen

I Nya testamentet kan vi läsa om hur den romerska landshövdingen Pontius Pilatus dömde Jesus till döden på korset. Det är den viktigaste källan till den berättelsen.

Berättelsen om Jesus; 

Kristendomens ursprung

Berättelsen om Maria och Josef – Hur allt började

Föreställ er en ung kvinna, Maria, som bor i den lilla staden Nasaret. Hon är förlovad med Josef, en snäll och omtänksam man. De ser fram emot att gifta sig och bygga ett liv tillsammans. Men så händer något oväntat och omvälvande.

Maria blir gravid, trots att hon och Josef aldrig har varit intima. Josef blir förståeligt nog förvirrad och sårad. Han tror att Maria har varit otrogen och funderar på att bryta förlovningen.

Men mitt i Josefs förtvivlan sker ett mirakel. En ängel uppenbarar sig för honom i en dröm. Ängeln förklarar att Marias graviditet är ett verk av Guds heliga Ande, en gudomlig kraft. Maria har inte varit med någon annan man. Ängeln säger att Gud har valt ut Maria och Josef för en mycket speciell uppgift: att ta hand om barnet som ska födas, ett barn som kommer att spela en avgörande roll i Guds plan för världen.

Innan Josef fick denna uppenbarelse hade Maria själv fått besök av ängeln Gabriel. Gabriel berättade att hon, trots att hon var jungfru, skulle föda en son. Ett barn som skulle vara mer än bara ett vanligt barn, ett barn med en speciell uppgift.

Denna berättelse är grunden för den kristna tron och berättar om hur Jesus, enligt kristendomen, kom till världen. Det är en berättelse om tro, hopp och kärlek, och om hur även det mest oväntade kan vara en del av en större plan.

“Var inte rädd, Maria, du har funnit nåd hos Gud. Du skall bli havande och föda en son, och du skall ge honom namnet Jesus. Han skall bli stor och kallas den Högstes son.” Lukas 1:30‒32

Berättelsen om födelsen

Föreställ dig ett mäktigt imperium, det romerska riket, styrt av en kejsare. För att ha koll på alla sina invånare och kunna samla in skatt, bestämde kejsaren att alla skulle registreras, en så kallad folkräkning.

Det var under denna tid som Maria och Josef befann sig på resande fot. De var på väg till staden Betlehem. Just när de anlände till Betlehem var det dags för Maria att föda sitt barn. Men Betlehem var fullt av folk på grund av folkräkningen. Maria och Josef letade efter någonstans att bo, men de fann inget rum. Till slut fick de nöja sig med ett stall, en plats där djuren hölls.

Det var i detta enkla stall, omgivna av djur och doften av halm, som Jesus föddes. Eftersom det inte fanns någon spjälsäng, lindade Maria honom varsamt och lade honom i en krubba, en sorts låda fylld med halm som djuren åt ifrån. Tänk dig det nyfödda barnet, liggande där i krubban, början på en otrolig berättelse som skulle förändra världen.

En italiensk relief från Verona visar de tre vise männens gåvor till Jesus. Antalet är traditionellt tre, men ibland fler.

Stjärnan, stjärntydarna och en farlig flykt

När Jesus föddes visade sig en ny stjärna. Stjärntydare från fjärran såg den och förstod att en ny kung var född. De följde stjärnan till Jesusbarnet i ett stall och gav honom gåvor.

Innan dess hade de frågat kung Herodes om den nye kungen. Herodes blev rädd och försökte lura stjärntydarna att avslöja var Jesus var. Gud varnade dem i en dröm att inte återvända.

Herodes beordrade då att alla små pojkar i Betlehem skulle dödas för att bli av med rivalen. Men Josef varnades i en dröm och familjen flydde till Egypten, så Jesus undkom massakern.

Den här berättelsen visar hur viktigt det är att stå upp för det som är rätt och att skydda de som är svaga. Flykten till Egypten är en gripande påminnelse om hur människor ibland måste kämpa för att överleva och bevara sin tro.

Johannes Döparen och Jesus

Tänk dig en flod, Jordanfloden, och en man som står där och predikar. Han heter Johannes, och han är släkt med Jesus. Johannes är en eldsjäl som uppmanar folk att ändra sina liv. Han säger att Guds rike, en tid av fred och rättvisa, är på väg. För att visa att de är redo att förändras, döper Johannes människor i floden. Dopet symboliserar att de lämnar sitt gamla, dåliga liv bakom sig och börjar på nytt.

Många tror att Johannes är den utlovade Messias, den som ska rädda världen. Men Johannes själv säger: "Nej, jag är inte Messias. Det kommer någon större än jag."

En dag kommer Jesus, som är ungefär 30 år gammal, till Johannes för att bli döpt. Johannes tvekar först. Han tycker att det borde vara tvärtom, att han borde bli döpt av Jesus. Men Jesus insisterar, och till slut döper Johannes honom. Denna händelse är en viktig del av berättelsen om Jesus och början på hans egen väg. Johannes Döparen banade väg för Jesus genom att förbereda folket på hans ankomst. Han var en viktig budbärare som uppmanade till förändring och hopp.

“När Jesus hade blivit döpt steg han genast upp ur vattnet. Himlen öppnade sig, och han såg Guds ande komma ner som en duva och sänka sig över honom. Och en röst från himlen sade: ”Detta är min älskade son, han är min utvalde.” Matteus 3: 16‒17

Djävulen frestar Jesus

Efter att Jesus döpts, sökte han sig till öknen för att vara ensam i 40 dagar. Under denna tid utsattes han för prövningar av Satan, som försökte locka honom med löften om att bli en mäktig härskare över hela världen. Men Jesus valde att stå emot Satans frestelser och avböjde erbjudandet om jordisk makt. Denna tid i öknen blev en viktig förberedelse för Jesus kommande uppdrag.

Jesus börjar predika

Jesus och några av de första lärjungarna på en bild från slutet av 1400-talet.

Efter en tid började Jesus själv resa runt och berätta om Guds rike, ett nytt sätt att leva och tänka. Han valde ut tolv speciella män som skulle bli hans lärjungar, de som skulle hjälpa honom att sprida budskapet.

De första som följde Jesus var två par bröder: Simon Petrus och Andreas, samt Jakob och Johannes. De var fiskare vid Galileiska sjön och levde ett enkelt liv. En dag när Jesus gick förbi dem, sa han: "Följ mig, så ska jag lära er att fånga människor istället för fisk!" De tvekade inte, utan lämnade sina nät och båtar och följde med Jesus. De kände att det här var något viktigt och nytt som de ville vara en del av.

Snart blev gruppen större. Människor drogs till Jesus och hans ord. Bland dem fanns också kvinnor, och en av de mest kända var Maria från Magdala, ofta kallad Maria Magdalena. Hon spelade en viktig roll i Jesus liv och följde honom troget.

Jesus – En Profet i Utkant

Tänk dig att vara en rockstjärna i en annan stad, men när du kommer hem är du bara "Josefs son". Det var lite så Jesus hade det. Han reste runt och predikade, framför allt i Galileen, och många lyssnade. Han pratade om att Guds rike var nära, och folk kände att det var viktigt.

Men i Nasaret, hans egen hemstad, blev det pannkaka av alltihop. I andra städer hade folk beundrat hans kunskap och undrat om han var Messias, den utlovade ledaren. Men i Nasaret kände alla igen honom. "Är inte det där snickaren Josefs son?" undrade de. "Var har han fått allt det här ifrån?" De blev irriterade och ville bli av med honom. Jesus tog det lugnt och konstaterade att det är svårt att vara profet på hemmaplan, och drog vidare.

Mirakel och Starka Ord

Jesus var inte bara en predikare. Folk kom till honom med alla möjliga problem – de var sjuka, blinda, galna eller hade hemska sjukdomar som spetälska. Ibland räckte det med att han rörde vid dem, så blev de friska. Det sägs till och med att han väckte döda till liv! Han gjorde också andra otroliga saker, som att gå på vattnet och trolla fram mat till tusentals med bara några bröd och fiskar.

Men Jesus gav inte bara. Han krävde också något av sina följare. Han varnade för vad som skulle hända om de inte ändrade sig och började leva rätt. Det handlade inte bara om att följa regler, utan om att verkligen förändra sitt sätt att tänka och vara.

Moraliska Berättelser som Berör

En gång, berättas det, kom några skriftlärda till Jesus med en kvinna. De anklagade henne för att ha varit otrogen och sa att hon skulle stenas till döds, enligt en gammal lag. Jesus svarade genom att rita i sanden. Sedan sa han: "Den som är utan synd kan kasta första stenen." En efter en smög männen iväg. Ingen var ju helt utan fel. Till slut var det bara Jesus och kvinnan kvar. Den berättelsen visar hur viktigt det är att inte döma andra, och att komma ihåg att ingen är perfekt.

"Jesus såg upp och sade till henne: ”Kvinna, vart tog de vägen? Var det ingen som dömde dig?” Hon svarade: ”Nej, herre.” Jesus sade: ”Inte heller jag dömer dig. Gå nu, och synda inte mer.” Johannes 8:10

Jesus försvarade kvinnan, vilket, tillsammans med hans umgänge med syndare, ledde till hat.

Jesus och den rike mannen

Föreställ dig att du möter Jesus och frågar honom hur man kan få evigt liv i himlen. En rik man gjorde just det! Han berättade för Jesus att han alltid hade följt alla regler och försökt vara en bra person.

Jesus såg mannens rikedom och gav honom ett oväntat svar: Han sa att mannen skulle ge bort allt han ägde till de fattiga. Tänk dig chocken! Den rike mannen blev jätteledsen och gick därifrån. Han kunde inte tänka sig att göra sig av med sina ägodelar.

Jesus vände sig då till sina lärjungar och sa något som verkligen fick dem att haja till: "Det är jättesvårt för rika människor att komma in i Guds rike!" Lärjungarna blev förvirrade. Hur kunde det vara så? Jesus förklarade att det är nästan omöjligt – som att försöka få en kamel att gå igenom ett nålsöga.

Lärjungarna undrade då: "Men vem kan då bli räddad?" Jesus såg på dem och sa: "För människor är det omöjligt, men inte för Gud. För Gud kan göra allt!"

Vad kan vi lära oss av detta?

Den här berättelsen handlar inte bara om pengar. Den handlar om vad som är viktigast i livet. Jesus ville att den rike mannen skulle förstå att kärlek, omtanke och att hjälpa andra är viktigare än rikedom. Det handlar om att dela med sig och att vara öppen för att förändra sitt liv. Jesus visar att med Guds hjälp är allt möjligt, även det som verkar omöjligt för oss människor.

De stora utomhuspredikningarna

Bergspredikan – bild ur en av alla filmer som gjorts om Jesus liv.

Tänk dig att du står på en bergssluttning eller en stor slätt, omgiven av massor av människor. Alla är där för att lyssna på en man som heter Jesus. Han är en otroligt spännande person som har viktiga saker att säga om livet och hur vi ska vara mot varandra.

Saligprisningarna – Vem är lyckligast?

En av de mest kända delarna av Jesus budskap är "Bergspredikan". Han börjar med att prata om vilka som är "saliga", alltså lyckliga. Men det är inte lycka på det sättet vi kanske tänker oss. Jesus menar att de som tror på Guds rike, även om de har det svårt nu, kommer att få en stor belöning senare. Det gäller särskilt de som följer Jesus och behåller sin tro även när det är tufft. Han säger att även om folk skymfar och ljuger om dig för att du tror på honom, så ska du vara glad, för du kommer att få en stor belöning i himlen.

Gamla regler och nya tankar

Jesus förklarar att han inte kommit för att ta bort de gamla judiska reglerna, som finns i Toran. De är fortfarande viktiga. Men han säger också att det är viktigt att vi tänker efter själva och tar ansvar för våra handlingar, våra tankar och våra känslor. Han ger exempel från de tio budorden. Ett av dem säger att vi inte får döda. Men Jesus menar att det räcker med att bli arg på någon för att bryta mot det budet. Det handlar alltså om att kontrollera sina känslor och inte bara sina handlingar.

Vänd andra kinden till och den gyllene regeln

Jesus lär oss att inte hämnas. Om någon slår dig, ska du inte slå tillbaka. Istället ska du visa dem den andra kinden. Det handlar om att bryta våldet och visa kärlek istället för hat. En liknande tanke finns i det som kallas "den gyllene regeln": "Behandla andra som du själv vill bli behandlad." Tänk efter hur du vill att andra ska vara mot dig, och var sedan så mot dem. Älska dina fiender och var god mot dem som hatar dig.

En älskad och hatad person

Jesus var en person som väckte starka känslor. Många älskade honom och beundrade hans budskap. Men han fick också många fiender. Det berodde bland annat på att han ställde höga krav på människor. Alla, oavsett om de var rika eller fattiga, måste ändra sitt sätt att leva. Samtidigt umgicks han med de som andra såg ner på, som tullindrivare och prostituerade. Han förlät dem och visade att alla kan få en ny chans.

Hot mot makten

Prästerna i Jerusalem var rädda för Jesus. De var oroliga för att all uppmärksamhet han fick skulle leda till uppror mot romarna, som styrde landet. De tyckte också att Jesus bröt mot viktiga religiösa regler. Enligt dem var det bara Gud som kunde förlåta synder, och Jesus agerade som om han hade den makten. De trodde att han indirekt sa att han var Messias, Guds son, och det hotade deras makt.

Berättelserna om korsfästelsen

Nattvarden är da Vincis målning av den sista måltiden, en viktig händelse i Nya testamentet. Bröd och vin är viktiga kristna symboler.

Det är den judiska påsken i Jerusalem, en tid då staden fylls av människor som firar. Mitt i folkvimlet finns Jesus, en man som många tror är Messias, den utlovade kungen. Evangelierna berättar detaljerat om de dramatiska händelser som leder fram till hans död och uppståndelse.

Den dyrbara oljan och ett varsel om döden: Några dagar före den judiska påsken är Jesus i byn Betania. En kvinna kommer fram och smörjer hans huvud med dyrbar olja. Lärjungarna tycker det är slöseri, men Jesus förklarar att hon förbereder honom för begravningen. Det är som om han vet vad som ska hända, en känsla av att ödet närmar sig.

Judas förräderi: När vänskap förvandlas till svek: En av Jesus närmaste, Judas Iskariot, går i hemlighet till översteprästerna i Jerusalem. Han erbjuder sig att förråda Jesus. För detta svek får han betalt i silver. Evangelierna beskriver det som att Satan tar över Judas, som om han inte längre är sig själv.

Den sista måltiden; En nattvard fylld av betydelse: På kvällen före påsk samlas Jesus och hans lärjungar för att äta tillsammans. Det är en speciell måltid, den sista. Jesus vet att hans tid är kort och berättar att en av dem kommer att förråda honom. Stämningen är tung och alla undrar vem det är. Under måltiden delar Jesus bröd och vin och säger: "Detta är min kropp... detta är mitt blod." Det blir den första nattvarden, en viktig stund för hans efterföljare.

I Getsemane trädgård: Kampen mot ångesten: Efter måltiden går Jesus till Getsemane trädgård för att be. Han känner en enorm ångest inför det som ska ske. Han ber Gud att slippa, men vet innerst inne att han måste gå igenom det.

Gripandet: En kyss som symbol för svek: Plötsligt dyker en grupp soldater upp, ledda av Judas. Han går fram till Jesus och ger honom en kyss, ett tecken för soldaterna att gripa honom. Vänskapens kyss har blivit ett tecken på det ultimata sveket.

Rättegången: Anklagad för hädelse: Jesus förs inför Stora rådet, den judiska domstolen. Han anklagas för att vara Messias, något som anses vara hädelse, ett brott mot Gud. Men rådet kan inte döma honom till döden, det är bara romarna som har den makten.

Pilatus val; En oskyldig döms: Jesus förs till Pontius Pilatus, den romerske landshövdingen. Pilatus hittar inget fel hos Jesus, men folket, uppmanat av prästerna, skriker att han ska korsfästas. Pilatus ger motvilligt efter och dömer Jesus till döden.

Korsfästelsen; En smärtsam död: Jesus förs ut ur staden till en plats där brottslingar avrättas. Han spikas fast på ett kors och hängs upp. Vid hans sida hänger två andra dömda män. Jesus lider svårt, men mitt i smärtan visar han medkänsla. Han lovar en av de andra dömda männen att de ska mötas i paradiset.

Jesus sista stunder är fyllda av smärta och förtvivlan, men också av kärlek och hopp. Berättelsen om hans sista dagar är en av de mest gripande och inspirerande i historien. Den har påverkat miljarder människor och fortsätter att beröra oss än idag.

Uppståndelsen från döden

Kvinnor fann graven tom, Jesus var borta. Hans uppståndelse ger kristna hopp om evigt liv.

Utanför staden, på avrättningsplatsen, såg Jesus vänner och kvinnor från Galiléen honom lida. Maria Magdalena och hans mor Maria var där. Efter att Jesus dött, kom en av hans anhängare och bad om att få ta hand om kroppen. Han ville ge Jesus en ordentlig begravning. Graven var speciell, den var uthuggen direkt ur en klippa. När Jesus lagts där, rullade man en stor sten framför öppningen för att stänga den.

Men det här är inte slutet på berättelsen. På påskdagen, som är en viktig dag för de som tror på Jesus, gick några av kvinnorna tillbaka till graven. Då fick de en stor överraskning. Stenen som täckt graven var bortrullad! Och ännu märkligare: Jesus kropp var inte där. De sprang tillbaka till staden och berättade den otroliga nyheten för Jesus lärjungar, hans närmaste följare.

Först var det svårt för lärjungarna att tro på kvinnornas berättelse. Men sedan hände något fantastiskt. Jesus visade sig för dem, inte bara en gång, utan flera gånger. Det blev tydligt för dem att han hade uppstått från döden, precis som han hade sagt.

Himmelsfärden: Jesus lämnar jorden

Enligt berättelserna i Bibeln, speciellt i evangelierna skrivna av Lukas och Markus, stannade Jesus kvar på jorden i 40 dagar efter sin uppståndelse. Under den tiden gav han sina lärjungar ett viktigt uppdrag: att sprida berättelsen om Guds rike till alla människor över hela världen.

Sedan kom dagen då Jesus lämnade jorden. Det kallas för himmelsfärden. Lukas beskriver det så här: Jesus välsignade sina lärjungar och fördes sedan upp till himlen. Lärjungarna var fyllda av både vördnad och glädje. De hyllade honom och återvände till Jerusalem, där de fortsatte att prisa Gud i templet.

Den här händelsen är viktig för de som tror på Jesus, eftersom den visar att döden inte är slutet, och att Jesus nu är hos Gud i himlen. Det inspirerar dem att fortsätta sprida hans budskap om kärlek och hopp.

Kristendomen sprids

Kristus och kyrkan – Vad betyder orden egentligen?

Visste du att orden "Kristus" och "kyrka" kommer från grekiskan? De första kristna var judar som talade arameiska och grekiska. Senare anslöt sig fler icke-judar, och grekiska blev vanligt i östra Medelhavet.

"Christos" är grekiska för Messias, den utlovade kungen. "Kyriakon" betyder "det som hör till Herren Gud" och syftar på en plats för Gud, senare Herrens hus.

I nuvarande Grekland och Turkiet, präglat av romarriket, fanns de första kristna församlingarna. Paulus skrev sina brev till dem. Bilden är från Efesos i Turkiet.

Kristendomens Födelse: Mer än bara Bibeln berättar

Har du någonsin funderat på hur kristendomen egentligen startade? Bibeln ger oss en berättelse, men många historiker tror att det var mer komplext än så. Tänk dig att det var som ett lagarbete, där fler personer var inblandade än vi kanske först tänker på.

En grupp som ofta hamnar i skymundan är de tidiga kristna kvinnorna. Även om de sällan nämns vid namn, var de otroligt viktiga för att sprida kristendomen. De delade sin tro med andra, ofta i det tysta, och hjälpte till att bygga de första kristna gemenskaperna.

Urkyrkan: En Smältdegel av Tro och Kulturer

Föreställ dig Romarriket som en stor, livlig marknadsplats för idéer och religioner. Människor dyrkade olika gudar och det var vanligt att blanda olika trosuppfattningar. I den här miljön fanns det judiska församlingar i nästan alla större städer. Många icke-judar var nyfikna på judendomen och deltog i gudstjänsterna, och en del valde till och med att konvertera.

Kristendomen hade likheter med judendomen, men det fanns viktiga skillnader. Du behövde inte följa alla judiska matregler eller omskäras som man. Vissa forskare tror att detta gjorde kristendomen mer tillgänglig för fler människor. Något annat som var speciellt med kristendomen var att den välkomnade alla – män, kvinnor, fria och slavar – vilket var ovanligt för många andra religioner på den tiden. Detta ledde till att kristna församlingar växte snabbt.

Spridningen av en Ny Idé

Handeln spelade en stor roll i kristendomens spridning. Människor reste mycket, både till sjöss och längs handelsvägarna, och tog med sig nya idéer. Kristendomen spreds inte bara inom Romarriket, utan också till områden i Asien och Afrika.

Det är viktigt att komma ihåg att det inte fanns någon central "chef" för de första kristna församlingarna. Varje församling var självständig. Urkyrkan, den allra första kristna kyrkan, uppstod på många olika platser samtidigt: i städerna i Romarriket, i Mellanöstern och i Afrika. Tänk dig att det var som att plantera frön på olika platser – och se dem växa till något stort och nytt.

Kyrkans historia - Spridningen till Afrika och öst

Visste du att Mellanöstern och Nordafrika hyser några av världens äldsta kristna kyrkor, de så kallade orientaliska kyrkorna? Enligt traditionen grundades de redan på 100-talet av Jesu egna lärjungar, en häpnadsväckande länk till kristendomens begynnelse.

Den syrisk-ortodoxa kyrkan: Petrus Fotspår

Tänk dig aposteln Petrus, en av Jesu närmaste vänner. Enligt traditionen grundade han en kyrka i Antiokia (som ligger i nuvarande Turkiet) innan han reste vidare till Rom. Denna kyrka utvecklades till den syrisk-ortodoxa kyrkan. Idag har kyrkan sitt centrum i Damaskus, Syrien, och i Sverige finns ungefär 50 000 medlemmar, många av dem i Södertälje. Det är fascinerande att tänka på att dessa församlingar har rötter som går tillbaka till Petrus själv!

Österns Assyriska Kyrka: Tomas Resa till Indien

En annan av Jesu lärjungar, Tomas, sägs ha grundat Österns assyriska kyrka i det som idag är Irak. Legenden berättar att Tomas fortsatte sin resa ända till södra Indien, där han också grundade en kristen församling. Än idag finns det kyrkor i 

Kyrkans historia - Kristen intåg i Europa

Romerska kejsare ogillade först kristendomen eftersom kristna vägrade dyrka kejsaren som gud. Detta ledde till förföljelser där kristna fängslades och dödades om de inte avsade sig sin tro, men förtrycket varierade och antalet kristna fortsatte att öka.

Kejsar Konstantin och kyrkomötet i Nicaea

Tänk dig en tid då det var farligt att vara kristen. Under de första århundradena i Romarriket blev kristna förföljda och straffade för sin tro. Men runt år 300-talet skedde något stort: Kejsar Konstantin, som styrde hela riket, bestämde sig för att acceptera kristendomen!

Konstantins val och enighet

Konstantin insåg att kristendomen kunde hjälpa till att skapa lugn och ordning i riket. Men han ville också att alla kristna skulle tro på samma sätt. Det fanns nämligen olika åsikter om vem Jesus egentligen var – både Gud och människa på samma gång? För att reda ut detta kallade Konstantin till ett stort möte i staden Nicaea år 325. Där samlades viktiga kristna ledare och tillsammans kom de fram till treenighetsläran, som förklarar att Gud är en, men samtidigt består av tre personer: Fadern, Sonen (Jesus) och den Helige Ande. Den här läran är fortfarande viktig för många kristna idag.

Kristendomen blir statsreligion

Lite senare, i slutet av 300-talet, bestämde kejsar Theodosius att kristendomen skulle vara den enda tillåtna religionen i hela Romarriket. Nu hade kristendomen blivit en statsreligion. Det innebar tyvärr också att andra religioner började förföljas.

Korståg och kolonier

Men kristendomen spreds inte alltid på ett fredligt sätt. På 1000-talet hade Jerusalem, en viktig stad för kristna, erövrats av muslimer. Påven, den högsta ledaren för katolska kyrkan, uppmanade då alla kristna att ta till vapen och återta staden. Detta ledde till korstågen, våldsamma krig i religionens namn.

Korstågen pågick i flera hundra år, men de kristna lyckades aldrig behålla Jerusalem. Under ett av korstågen plundrade de till och med Konstantinopel, en viktig kristen stad. Detta gjorde att relationen mellan katoliker och ortodoxa blev ännu sämre.

Den stora uppdelningen år 1054

Den formella och mest kända uppdelningen mellan det som blev den Katolska kyrkan (Väst) och de Europeiska Ortodoxa kyrkorna (Öst) skedde dock långt senare, genom den händelse som kallas den stora schismen.

• Denna stora schism (uppdelning), då de kristna kyrkorna delades i öst (Konstantinopel) och väst (Rom), är daterad till år 1054.
• Före 1054 var kyrkan i stort sett en, även om den redan hade delats i en västlig och en östlig del (Väst - Rom och Öst - Konstantinopel).

Efter schismen 1054 fortsatte Katolska kyrkan (ledd av påven i Rom, som ses som Petrus efterträdare) att utvecklas i Västeuropa, medan Ortodoxa kyrkan (Öst - Konstantinopel) fortsatte sin väg i Östeuropa.

Klostren – kunskapens och trons hem

Under medeltiden grundades kloster inom både ortodoxa och katolska kristendomen. Munkar och nunnor levde avskilt för att tjäna Gud, men spred även kunskap om trädgårdsskötsel och medicin. Klostren fungerade ofta som sjukhus.

Hildegard av Bingen, en nunna från 1100-talet, var känd för sin musik och kunskap. Franciscus från Assisi grundade franciskanerna på 1200-talet, som levde i fattigdom och predikade om djur och natur.

Fortsatt kolonialism

Från och med 1500-talet började kristna länder i Europa erövra områden i andra världsdelar, så kallade kolonier. Med på dessa resor följde ofta präster och missionärer, som skulle sprida kristendomen till de nya områdena.

Protestantismen: En förändringens tid

Ordet "protestantism" kommer från "protest". Tänk dig att det handlar om en stor förändring som skedde för länge sedan, på 1500-talet. Många var missnöjda med hur den katolska kyrkan fungerade och ville ändra på saker.

De här personerna som ville förändra kyrkan kallades för "reformatorer". Man kan säga att de protesterade mot den katolska kyrkan och ville göra om den. Hela den här processen när de bröt sig loss och startade egna kyrkor kallas för "reformationen".

Lutherska kyrkor – En berättelse om mod och förändring

Under medeltiden kritiserades den katolska kyrkans makt. Präster anklagades för att vara mer intresserade av rikedom än att hjälpa människor, och Bibelns tolkning debatterades. Katarerna kritiserade kyrkan och stämplades som kättare. Inkvisitionen förföljde och straffade dessa "kättare", ibland med döden. På 1400-talet kritiserade Jan Hus kyrkan och fick stöd. Han dömdes som kättare och brändes på bål 1415.

Luther bränner påvens brev i Wittenberg 1520. Målningen är gjord cirka 1870.

Martin Luther: Mannen som förändrade kyrkan och Europa

För 500 år sedan ifrågasatte Martin Luther kyrkans makt och hur den användes. Han var upprörd över "avlatshandeln" där folk betalade för syndernas förlåtelse, och menade att förlåtelse kom genom tro, inte pengar. Luther ifrågasatte prästers celibat och gifte sig själv, utvecklade luthersk kristendom och översatte Bibeln till tyska så alla kunde läsa den. Luther ville "re-formera" kyrkan, men kyrkan uteslöt honom.

För 500 år sedan kritiserade Luther kyrkans makt och avlatshandeln. Han ansåg att tro gav förlåtelse, inte pengar, och ifrågasatte prästers celibat. Luther utvecklade luthersk kristendom och översatte Bibeln till tyska. Han uteslöts ur kyrkan, men kung Fredrik av Sachsen hjälpte honom, och kungar som Gustav Vasa skapade egna statskyrkor.

Andra reformatorer – Kalvinismen

Luther var inte ensam. Runtom i Europa fanns andra som också ville förändra kyrkan. En av dem var Jean Calvin i Schweiz. Han skapade en egen variant av protestantismen som kallas kalvinism. Kalvinismen spred sig till många länder, som Skottland, Nederländerna och till och med till Amerika.

Reformerta kyrkor: När församlingen får makten

Reformerta kyrkor uppstod i länder som ville förändra den katolska kyrkan, inspirerade av tänkare som Calvin. Istället för en präst har lokala församlingar stor makt, ledda av "församlingsäldste", precis som de första kristna församlingarna.

Församlingsäldste leder den lokala församlingen, en idé hämtad från Nya Testamentets beskrivningar av de tidiga kristna. Reformerta kyrkor strävar efter en enkel stil utan konstverk, likt de första kristnas enkla samlingsplatser.

Anglikanska kyrkan: När kungen ville skiljas

Vi reser till England för att lära oss om den anglikanska kyrkan, som finns i många före detta brittiska kolonier. Med cirka 85 miljoner medlemmar är den en stor protestantisk kyrka.

På 1500-talet ville kung Henrik VIII skiljas, men påven sa nej. Då bröt Henrik med katolska kyrkan och blev själv chef för den engelska kyrkan, vilket tillät honom att skiljas och gifta om sig.

Denna nya kyrka kallas ibland en "brokyrka" eftersom den blandar protestantiska och katolska traditioner. Den försöker bygga en bro mellan dessa olika sätt att tro och fira gudstjänst.

Kristendomen idag

De senaste 200 åren har kyrkornas makt över samhället minskat i många länder. Men det har också öppnat upp för nya möjligheter. Det är som att gamla regler har luckrats upp, och det har blivit lättare att tänka nytt. Till exempel har många kyrkor börjat tillåta kvinnliga präster, och det har dykt upp massor av nya, fristående kyrkor och församlingar.

För många kristna är religionen en viktig del av livet, en kompass som hjälper dem att hitta rätt. De kanske går i kyrkan regelbundet, ber och försöker leva efter kristna värderingar. Andra kanske bara firar jul och påsk, och tänker inte så mycket på religionen i vardagen. Men oavsett hur man gör så är kristendomen en levande och viktig del av mångas liv.