Läsuppgift 3:

Judendomen i Samhället

Judiska riktningar

Kvinnor får en större roll inom judendomen. Iris Ferreira, född 1992, blev Frankrikes första kvinnliga rabbin 2021 och tjänstgör i Strasbourg.

Tänk dig att du är en jude under medeltiden, kanske för 800 år sedan. Judar bodde inte samlade på ett ställe, utan spridda över hela världen. Det kunde vara svårt att hålla ihop och bevara sin religion. Det som hjälpte dem var Toran (deras heliga skrift), Talmud (en sorts förklaring till Toran) och rabbinernas (de religiösa ledarnas) tolkningar. Dessa texter blev som ett lim som höll ihop judendomen, även när judarna bodde långt ifrån varandra. Genom att bevara sina traditioner och skrifter, kunde de bevara sin religion.

Under 1700- och 1800-talen började folk i Europa tänka annorlunda. Det blev mer accepterat att ifrågasätta gamla idéer. Både kristna och judar började fundera på om deras religion verkligen hade svar på alla frågor. Stämde det verkligen att det som var rätt för tusentals år sedan fortfarande var rätt idag?

Dessa frågor ledde till att olika sätt att se på judendomen växte fram. Det bildades tre huvudriktningar som fortfarande är viktiga för många judar idag. Det var en tid av förändring och nytänkande inom judendomen, där man försökte anpassa religionen till en ny tid.

Liberal (reform) judendom

Tänk dig att samhället förändras jättemycket, och att vissa tycker att religionen också borde förändras lite grann för att passa in i det nya. Det är precis vad som hände med den liberala judendomen! Den började i Tyskland på 1800-talet med något som kallades reformjudendom. De som kallades reformjudar ville att man skulle tolka de gamla texterna, som Toran och Talmud, på ett nytt sätt. Istället för att bara läsa dem på hebreiska, översatte man dem till vanliga språket så att alla kunde förstå. I synagogorna började man till och med spela orgel, precis som i kyrkorna!

Reformjudendomen tyckte att det var viktigt att varje person själv skulle få hitta sin egen väg till religionen. Det handlade mer om vad man kände och upplevde själv, än att bara följa gamla regler.

I länder som USA och Storbritannien växte reformjudendomen snabbt, och där började man kalla den för "progressiv" eller "liberal". De liberala judarna idag är ofta inte lika strikta med reglerna om vad man får äta eller hur man ska fira sabbaten. De tycker att man inte alltid måste följa alla gamla regler till punkt och pricka.

I de liberala synagogorna sitter män och kvinnor tillsammans under gudstjänsterna. Det finns kvinnliga rabbiner (religiösa ledare) och kantorer (sångare). Och sedan slutet av 1900-talet har liberala rabbiner till och med gift samkönade par. I många liberala församlingar jobbar det till och med rabbiner som är öppet homosexuella.

Man kan säga att de liberala judarna vill förändra sin religion så mycket som möjligt för att den ska hänga med i samhällets utveckling. De vill göra judendomen relevant och meningsfull i dagens moderna värld.

Ortodox judendom

Tre chassidiska judar på promenad i Central Park, New York. Den chassidiska rörelsen är en särskild gren inom judendom som ofta brukar beskrivas som mycket ortodox, eller "ultra-ortodox".

Inom judendomen finns det olika sätt att se på hur man ska leva och följa de gamla reglerna. Ortodoxa judar är de som tycker att det är jätteviktigt att bevara traditionerna precis som de alltid har varit. Ordet "ortodox" betyder just "renlärig". De tror att eftersom reglerna kommer från Gud, så kan man inte bara ändra dem för att det passar oss bättre.

Hur det kan se ut i vardagen

I ortodoxa synagogor (judarnas kyrkor) sitter kvinnor och män ofta åtskilda, till exempel på olika våningar. Det är inte vanligt med kvinnliga rabbiner (präster) eller kantorer (som leder sången), och de accepterar inte heller samkönade äktenskap.

Ortodoxa rabbiner anser att gamla tolkningar av de judiska lagarna (halakha) inte kan ändras bara för att samhället förändras. Men de kan anpassas lite till nya situationer. Ett exempel är kosherreglerna, som handlar om vad man får äta. Många ortodoxa familjer har idag två kylskåp för att vara säkra på att inte blanda kött- och mjölkprodukter, vilket är förbjudet. Att köra bil är oftast okej, men inte på sabbaten (den judiska vilodagen) om det inte är en nödsituation.

Tradition och det moderna livet

Ortodoxa judar försöker att ta det bästa från det moderna samhället, men bara om det går att kombinera med deras religiösa liv och traditionella tolkningar. Många rabbiner har egna webbsidor där man kan ställa frågor om hur man kan leva judiskt i dagens samhälle. För ortodoxa judar är det viktigt att det moderna livet anpassas efter den judiska religionen, och inte tvärtom.

Konservativ judendom

Tänk dig judendomen som en väg med olika stigar. Konservativ judendom är som en stig mittemellan den mer strikta ortodoxa judendomen och den mer öppna, liberala judendomen. Konservativa judar vill verkligen hålla fast vid viktiga judiska lagar och traditioner, som finns beskrivna i boken Talmud.

Men de inser också att världen förändras. De tror att det är okej att anpassa vissa religiösa regler, men bara om man tänker efter ordentligt och gör det långsamt. Det är som att de vill bevara det värdefulla gamla, men samtidigt vara en del av det moderna samhället.

I praktiken innebär det att konservativa judar oftast ber på hebreiska och följer kosherreglerna, alltså vad man får och inte får äta. De håller också sabbaten, den judiska vilodagen. Men samtidigt kan det finnas skillnader jämfört med ortodoxa. Till exempel brukar kvinnor och män kunna sitta tillsammans i synagogan (den judiska gudstjänstlokalen). Och i vissa konservativa församlingar finns det till och med kvinnliga rabbiner, alltså kvinnliga religiösa ledare.

Konservativ judendom försöker alltså hitta en balans mellan att bevara traditionerna och att leva i en modern värld. Det är en riktning som visar att religion kan vara både gammal och relevant på samma gång.

Judiska män täcker traditionellt huvudet i synagogan, ofta med en kippa. I liberala församlingar gör även kvinnor det.

Många står utanför uppdelningen

Många judar identifierar sig inte med de tre riktningarna, och vissa står utanför församlingarna. Man kan vara medlem i en församling och ha en annan syn än den officiella. Diskussioner är vanliga. Vissa församlingar, som i Stockholm, välkomnar alla judar oavsett riktning.

Sekulär judendom

Många judar känner stark samhörighet med det judiska folket, dess historia, kultur och traditioner, även om de inte är religiösa. De kanske inte tror på Gud eller följer religiösa regler, men de identifierar sig ändå som judar.

Tänk dig det som en fjärde "riktning" inom judendomen, vi kan kalla det kulturell judendom. De här judarna firar judiska högtider med familjen, njuter av judisk mat, lyssnar på judisk musik och läser böcker skrivna av judiska författare. Det är deras sätt att uttrycka sin judiska identitet, genom att ta del av kulturen istället för att fokusera på religionen. En del av dem är till och med ateister, men känner sig ändå som en del av den judiska gemenskapen.

Vad är judisk identitet?

Enligt judendomen räknas du som jude om din mamma är judisk eller om du har konverterat. Men vad judisk identitet innebär kan variera. För vissa är det främst en religion, för andra en kultur, och för en del en blandning av båda.

Olika sätt att vara jude

Det är inte så enkelt att säga "så här är en jude". Judar är en väldigt blandad grupp! En del är superreligiösa och följer alla regler och traditioner till punkt och pricka. Andra kanske inte är så religiösa, men de känner ändå en stark koppling till judisk historia och de traditioner som finns i familjen.

Tänk dig att vissa kanske bara firar de stora judiska helgdagarna och går till synagogan (deras "kyrka") ibland. Och så finns det de som har judiska föräldrar, men som inte känner sig så starkt knutna till sin judiska bakgrund.

Inom judendomen finns det också olika sätt att tolka och leva sin religion. Det betyder att judar kan vara väldigt olika! Det viktiga är att komma ihåg att det finns många sätt att vara jude, och alla sätt är lika värdefulla.

Judendomen i Israel: En mix av tro och traditioner

Israel är speciellt eftersom det är det enda landet i världen där judendomen är den största religionen. Ungefär 8 av 10 invånare är judar, men det bor också många muslimer (ungefär 20%) och kristna (runt 150 000 personer) i landet. Dessutom finns det mindre grupper som druser.

Religionsfrihet – men judendomen påverkar mest

I Israel får alla välja vilken religion de vill, det kallas religionsfrihet. Men eftersom judendomen är så stor, påverkar den samhället mycket. Till exempel serveras mat enligt judiska regler (kosher) i skolor och på statliga platser. Judiska helgdagar bestämmer vilka dagar som är lediga. Under sabbaten, som är en viktig judisk vilodag, är många affärer och företag stängda från fredag kväll till lördag kväll.

Olika domstolar för olika frågor

I Israel finns det två sorters lagar. Vanliga lagar gäller för alla och handlar om saker som handel, trafik och brott. Men när det gäller familjen, som äktenskap och vårdnad om barn, finns det speciella religiösa domstolar. Det finns judiska, kristna och muslimska domstolar som tar beslut i dessa frågor. De vanliga domstolarna kan bara ge råd, men det är de religiösa domarna som bestämmer till slut.

Att vara jude utanför Israel

Att vara jude i länder andra än Israel är väldigt olika beroende på var man bor. Ofta fungerar det bra och judar kan leva sida vid sida med kristna, muslimer eller de som inte är religiösa alls. De kan gå till sina synagogor, äta judisk mat (kosher) och fira sina traditioner utan problem.

Men ibland händer det tråkiga saker. Det kan vara att någon klottrar hakkors på judars hus eller hotar dem på andra sätt. Det är viktigt att komma ihåg att sådant är fel och att alla har rätt att känna sig trygga.

Ibland används konflikten mellan Israel och Palestina som en anledning att vara taskig mot judar i andra länder. Det är helt fel! Man får aldrig skylla på en hel grupp människor för vad som händer i ett annat land.

Judendom i Sverige

I Sverige bor det ungefär 20 000 personer med judisk bakgrund. Det finns judiska församlingar i Stockholm, Göteborg och Malmö.

Judar har kunnat bo och jobba i Sverige sedan slutet av 1700-talet, och lite senare fick de samma rättigheter som alla andra svenskar.

Sedan år 2000 räknas judar som en av Sveriges fem nationella minoriteter. Det betyder att de har ett särskilt skydd och rätt att behålla sin kultur och sitt språk. Tyvärr är judar idag en extra utsatt grupp i Sverige, bland annat på grund av situationen i Mellanöstern och att många människor har flyttat hit från de områdena. Det är viktigt att vi alla hjälps åt att skapa ett tryggt och inkluderande samhälle för alla, oavsett bakgrund eller religion.

Judendom idag

• 0,2% av världens befolkning är Judar.

Judendom, kristendom och islam kallas ibland för "abrahamitiska religioner" eftersom de alla har Abraham (Ibrahim i Koranen) som en viktig person. De har också flera likheter.

Judendomen är över 3000 år gammal och uppstod i östra Medelhavsområdet. Det gör den till en av världens äldsta religioner. Under så lång tid har religionen självklart förändrats. Till exempel har en del judiska församlingar idag kvinnliga ledare, vilket var otänkbart förr.

Även om judendomen är en liten religion, finns den över hela världen. Judar har därför mött många olika människor och kulturer, vilket har påverkat hur de tolkar sin religion. Det betyder att judendomen kan se lite olika ut beroende på var du befinner dig och vem du frågar.

Högtider och Riter

En judisk flicka i New York firar sin bat mitzva vid 12 års ålder med en stor fest efter ceremonin i synagogan. Man tänder ljus för varje år under festen.

Livets olika skeden uppmärksammas med särskilda ritualer. Liknande övergångsriter finns också i många andra religioner.

Omskärelse och namngivning

Enligt traditionen ska alla judiska pojkar omskäras på den åttonde dagen efter födelsen. Omskärelse innebär att man skär bort förhuden, den yttersta hudfliken på penis. I Toran står det att Gud befallde Abraham att alla i hans släkt skulle omskäras som ett tecken på att Gud hade valt ut dem som sitt folk.

“Ni skall skära bort förhuden, och detta skall vara tecknet på förbundet mellan mig och er.” Tanakh/GT: Första Mosebok 17:11

Judiska pojkar får traditionellt sitt namn i samband med omskärelsen. Judiska flickor välkomnas med en egen namngivningsceremoni, som hålls hemma eller i synagogan. Under ceremonin uttalar fadern dotterns namn och läser en bön. Vanligtvis följer en stor fest för familj och vänner.

Bar mitzva och bat mitzva

Inom judendomen finns det en viktig gräns när barn blir religiöst vuxna. För pojkar sker detta vid 13 års ålder, och de kallas då för "bar mitzva", vilket betyder "budets son". Det innebär att de nu själva ansvarar för att följa Guds regler. De ska också lära sina egna barn om judendomen när de blir äldre.

De flesta judiska flickor firar också något liknande, som kallas "bat mitzva" ("budets dotter"), när de blir religiöst myndiga. Men i vissa mer traditionella (ortodoxa) judiska grupper firar man inte bat mitzva på samma sätt.

En viktig del av firandet är att bar eller bat mitzva-barnet får läsa ett stycke ur Toran (den judiska bibeln) i synagogan. Det är ofta första gången de gör det! Familjen ordnar också en stor fest med släkt och vänner för att fira att barnet nu är vuxet. Och precis som på födelsedagar får de ofta fina presenter.

Äktenskapet

Familjen är mycket viktig inom judiska traditioner. Judiska traditioner förs vidare till nästa generation genom barnen. Därför ser många judar äktenskapet som en viktig del av det religiösa livet.

Inom nyare judiska tolkningar accepteras även kärlek mellan personer av samma kön. I vissa församlingar kan därför två kvinnor eller två män gifta sig, precis som heterosexuella par.

Död och begravning

Inom judendomen ses döden som något sorgligt, men också som en naturlig del av livet. Det är viktigt att begrava den döda personen snabbt. Efter begravningen har familjen en period av sorg. Vänner och familj brukar då komma på besök för att visa sitt stöd och delta i sorgen.

I den judiska bibeln, Tanakh, står det inte så mycket om vad som händer efter döden. Det talas om ett dödsrike, men det beskrivs inte hur det är där. Många judar väljer därför att inte spekulera så mycket om livet efter döden, utan lämnar den frågan till Gud.

Högtider och fester

Sabbat – den vanligaste och viktigaste helgen

Tänk dig att du får en hel dag varje vecka att bara ta det lugnt, umgås med familjen och tänka på viktiga saker. Det är ungefär vad sabbaten är för judar!

Enligt judendomen skapade Gud världen på sex dagar och vilade på den sjunde. Därför är den sjunde dagen, sabbaten, en speciell vilodag för alla. Sabbaten börjar på fredag kväll när solen går ner och slutar på lördag kväll.

Hur firar man sabbat?

Många judar firar sabbaten tillsammans med sin familj. Kvällen börjar ofta med att någon tänder två ljus och säger en bön. Sedan äter man en god middag tillsammans, kanske med vänner.

På lördagen går en del till synagogan, den judiska kyrkan, för en speciell gudstjänst. Men det viktigaste under sabbaten är att ta det lugnt, koppla av och njuta av gemenskapen med familj och vänner. Sabbaten är en tid för eftertanke och att komma närmare varandra.

Några andra viktiga högtider

Här följer en kort översikt över de främsta högtiderna i den årliga judiska kalendern.

Pesach - Den judiska påskhögtiden – är befrielsens högtid. Den firas på våren till minne av uttåget från slaveriet i Egypten. Pesach är en familjehögtid då man samlas runt bordet, äter en särskild festmåltid och berättar om de dramatiska händelserna då Mose ledde sitt folk mot friheten.

Jom kippur – försoningsdagen på svenska – är årets absolut heligaste dag. Den infaller på hösten, tio dagar efter den judiska nyårsdagen rosh hashana.

En rabbin blåser i shofarhornet vid jom kippurs början och slut. Shofar är ett musikinstrument gjort av ett djurhorn.

Mellandagarna mellan nyår och försoningsdag är ”botgöringsdagar”. Då bör alla tänka igenom vad man har gjort eller inte gjort under året. Man ska be sina medmänniskor om förlåtelse och försöka ställa så mycket som möjligt till rätta. Många judar fastar och avstår från både mat och dryck i 25 timmar under jom kippur. All verksamhet ska ligga nere, ingen är på resa, ingen arbetar, man ska vara helt stilla. Efter försoningsdagen är alla uppriktigt ångrade fel förlåtna av Gud.

Sukkot – Lövhyddofesten: Tänk er att ni bygger en koja i trädgården eller på balkongen. Det är precis vad man gör under Sukkot, som börjar strax efter försoningsdagen. Under en hel vecka äter och kanske till och med sover man i kojan. Varför då? Jo, det är för att komma ihåg hur israeliterna levde enkelt i öknen under 40 år, skyddade av Gud. Det var inte alltid lätt, men kojan hjälper oss att minnas den tiden. Att bygga kojan är ofta jätteroligt, men det är också viktigt att tänka på vad den symboliserar.

Chanukka – Tempelinvigningsfesten: I november eller december är det dags för Chanukka. Den här festen firas för att minnas när templet i Jerusalem befriades från de som hade tagit över det. Chanukka varar i åtta dagar och är en glad tid. Man träffar släkt och vänner, äter god mat och tänder ljus i en speciell ljusstake som kallas en chanukkia. Varje dag tänder man ett ljus till, för att komma ihåg miraklet som skedde i templet.

Purim: Purim är en superrolig högtid då man firar att judarna klarat sig från farliga förföljelser genom historien. Många klär ut sig till karaktärer från Esters bok, som är en spännande berättelse om Ester, en judisk kvinna som blev drottning i Persien. Hon var modig och lyckades stoppa en hemsk plan mot judarna. Under Purim äter man speciella kakor som kallas "Hamans öron" och ger presenter till varandra. I synagogan läser man högt ur Esters bok, och varje gång Hamans namn nämns, skakar alla i skramlor och stampar i golvet för att "döva" hans namn. Det är ett sätt att visa att man inte vill komma ihåg det onda han gjorde.

Dessa högtider är inte bara roliga och festliga, utan de hjälper oss också att minnas viktiga händelser och värderingar. De påminner oss om mod, hopp och gemenskap.

Två barn utklädda till Purim-firande i London.