Läsuppgift 4: Tro

Tro & Religionskritik

Deister tror att en gud skapade världen men inte ingriper, så människan styr sitt eget öde.

Religionskritik – en gammal företeelse i ny tappning

Att ifrågasätta religioner är faktiskt inget nytt. Redan långt före 1800-talet fanns det de som var kritiska, men det blev vanligare under 1800-talet. Ofta bygger kritiken på liknande tankegångar, och här är tre vanliga exempel:

1. Varför finns det ondska? Om religionen säger att det finns en god och allsmäktig gud, hur kan vi då förklara all ondska och lidande i världen? Detta kallas för "ondskans problem" och är en fråga som många brottas med.
2. Religion som maktspel. Ibland används religion för att kontrollera människor och samhällen. Istället för att vara en källa till tröst och vägledning, kan religion bli ett verktyg för att behålla makten och förtrycka andra. Det är viktigt att vara medveten om detta och kritiskt granska hur religion används.
3. Vetenskapen ger svaren. Vissa menar att vetenskapen kan ge oss alla svar vi behöver om hur världen fungerar. Istället för att förlita oss på religiösa förklaringar, kan vi använda vetenskapliga metoder för att förstå universum och vår plats i det. Detta synsätt kan ibland stå i kontrast till religiösa perspektiv.

Kom ihåg! Religionskritik handlar inte nödvändigtvis om att hata religion. Det kan vara ett sätt att tänka djupare kring sin egen och andras tro, och att diskutera viktiga frågor om livet och samhället.

Om teodicéproblemet; Varför finns det så mycket jobbigt i världen? 

Har du någon gång funderat över varför det händer så mycket hemskt i världen? Sjukdomar, olyckor, krig och katastrofer – det är lätt att känna sig både ledsen och frustrerad. Om det nu finns en Gud som är god och mäktig, varför stoppar hen inte allt det onda? Den här knepiga frågan kallas för teodicéproblemet. Det är ett jättegammalt problem som människor har brottats med i tusentals år. Ordet "teodicé" betyder ungefär "att rättfärdiga Gud" – alltså, hur kan man försvara tanken på en god Gud när det finns så mycket ondska?

Det finns såklart inga enkla svar, men olika religioner och livsåskådningar har försökt att förklara det här på olika sätt:

1. Det onda kommer inte från Gud: En del tror att det finns en ond kraft, som en djävul, som ligger bakom allt det dåliga som händer. Gud är god, men har inte kontroll över allt.
2. Ondska för att förstå godhet: En annan tanke är att vi behöver uppleva det onda för att verkligen kunna förstå och uppskatta det goda. Som att man måste veta vad mörker är för att se ljuset.
3. Fri vilja: Många tror att Gud har gett oss människor en fri vilja – vi får själva välja hur vi ska agera. Ibland gör vi bra saker, ibland dåliga. Och ibland leder våra val till ondska och lidande, både för oss själva och för andra.

Teodicéproblemet är inte något man kan lösa en gång för alla. Det är en fråga som vi kan fortsätta fundera över och diskutera, och som kanske kan hjälpa oss att förstå världen och oss själva lite bättre.

De obesvarade frågorna

Ibland ställs vi inför riktigt tuffa frågor. En sådan fråga är hur det kan finnas så mycket lidande och ondska i världen, om det samtidigt finns en allsmäktig och god Gud. Den här frågan kallas för "teodicéproblemet".

Vissa religiösa människor förklarar lidandet med att det är en del av en större plan, eller att det är en prövning som stärker oss. De kan också säga att lidandet beror på att människan har en fri vilja och ibland gör dåliga val. En del tror även att det finns en ond kraft som kämpar mot Gud.

Men alla är inte nöjda med de här förklaringarna. En del tänker så här: Om Gud verkligen är så mäktig och god, varför stoppar hen inte ondskan? Varför måste oskyldiga drabbas? Kan vi inte lära oss skillnaden mellan rätt och fel utan att människor dör?

Den brittiske filosofen David Hume funderade också mycket på det här. Han tyckte att det var väldigt svårt att hitta något bra svar på frågan om varför det finns lidande i världen, om det samtidigt finns en god och allsmäktig Gud. Det är en fråga som många fortfarande brottas med idag!

“Vill Gud förhindra ondskan, men kan inte? Då är han maktlös. Kan han, men vill inte? Då är han ondskefull. Om han både vill och kan, varifrån kommer då ondskan?” David Hume (1711‒1776)

Panteism: När Gud finns överallt

Tänk dig att allt runt omkring dig – naturen, djuren, ja, till och med du själv – är en del av något gudomligt. Det är ungefär vad panteism handlar om. Ordet kommer från grekiskan och betyder "allt är gud". I religioner som jainism i Indien ser man alla levande varelser som heliga och en del av det gudomliga. Därför är det jätteviktigt att inte skada något liv, inte ens en liten insekt. Hos aboriginerna i Australien är hela naturen, med sina växter och djur, fylld av gudomliga krafter.

Spår av panteism finns i många religioner, särskilt inom buddhism och hinduism. Vissa tänkare inom judendom, kristendom och islam har också funderat i dessa banor, men det är inte en vanlig syn inom dessa religioner. Oftast ser man Gud som skaparen av världen, inte som världen.

Deism: En Gud som skapade och gick vidare

Under 1700-talet fanns det en grupp filosofer som kallades för upplysningsfilosofer. De tyckte att man skulle använda sitt förnuft och sin kunskap för att förstå världen. En del av dem var deister. Deisterna trodde på en Gud som skapade universum och livet, men sedan lämnade allt att sköta sig självt. Gud griper inte in i våra liv eller påverkar vad som händer.

En känd upplysningsfilosof, Voltaire, jämförde Gud med en urmakare. Urmakaren tillverkar en klocka, men vet inte vad som kommer att hända med den när den är såld. På samma sätt vet inte Gud vad som kommer att hända med världen efter att den är skapad.

Ingen idé att be? En gammal tanke!

Deister brukar inte tycka att det är någon idé att be eller offra till Gud. De tror inte att Gud lyssnar eller bryr sig.

För över 2000 år sedan tänkte den grekiske filosofen Epikuros ungefär likadant. Han tyckte att folk inte behövde vara rädda för att gudarna skulle straffa dem om de inte offrade. Enligt Epikuros var gudarna inte alls intresserade av människornas liv. Sådana tankar kan vara bra att komma ihåg när man funderar på hur olika människor tänker om Gud och religion!

“Gudarna har ingen önskan att befatta sig med mänskliga angelägen­heters evinnerliga oreda och villervalla. Vi har ingenting att hoppas på och ingenting att frukta från dem.” Epikuros (341‒270 f.v.t.)

Agnosticism – att veta att man inte vet

Har du någonsin funderat över om det finns en Gud? Många som tror på Gud ser naturen som ett bevis. Tänk på hur fantastisk vår planet är: syre att andas, vatten som ger liv, alla växter och djur. Kunde allt detta verkligen uppstå av en slump, eller ligger det en gudomlig kraft bakom?

Samtidigt finns det de som ifrågasätter detta. De menar att även om naturen är otrolig, så betyder det inte automatiskt att det finns en Gud. Kanske livet bara uppstod av sig självt? Dessutom, vetenskapen kan inte bevisa eller motbevisa Guds existens. Det gör frågan väldigt svår att svara på.

De som tänker så här kallas agnostiker. Ordet betyder ungefär "jag vet inte". Agnostiker säger inte att Gud inte finns, bara att vi inte kan veta säkert. En tidig tänkare som funderade i dessa banor var filosofen Protagoras, som levde i Grekland för länge sedan. Han tyckte att livet var för kort för att lösa så stora mysterier!

“Om gudarna kan jag varken veta att de existerar eller att de inte existerar eller vilken form de skulle kunna ha. För många saker hindrar mig från att få reda på detta. Frågan är för dunkel och människolivet för kort.” Protagoras (490‒420 f.v.t)

Agnosticism vanlig på 1800-talen

Agnosticismen var vanlig på 1800-talet, särskilt bland vetenskapsmän som Charles Darwin och politiskt radikala personer som Frances Wright (1795‒1852). Wright kämpade mot slaveri och för feminism. Hon ansåg att religioner ofta hindrade samhällsförändring, speciellt kristna som använde Bibeln för att rättfärdiga slaveri och kvinnoförtryck.

Ateism – tron att Gud inte finns

Richard Dawkins är en känd ateist som här deltar i kampanjen ”Njut av livet”. Den fanns på London­bussarna 2009.

Många människor funderar över om det finns en gud eller någon annan sorts högre makt som skapat världen. Det finns olika svar på den frågan.

1. Deister tror att det finns en gudomlig kraft som ligger bakom allt, men de kanske inte tror på en personlig gud som man kan be till. Tänk dig det som att någon startade igång hela maskineriet, men inte längre lägger sig i hur det funkar.
2. Agnostiker är lite mer osäkra. De säger att vi helt enkelt inte kan veta om det finns en gud eller inte. Det är som att försöka lösa ett mysterium utan tillräckligt med ledtrådar.
3. Ateister är de som inte tror på någon gud alls. Ordet "ateist" kommer från grekiskan och betyder just "ingen gud". De tror inte på några övernaturliga krafter.

Ateism genom historien

Det är inte något nytt att människor inte tror på gudar. Genom historien, i olika delar av världen, har det funnits tänkare som ifrågasatt religionen. Ett exempel är Abu al-Ala al-Maari, en författare som levde i Syrien för ungefär tusen år sedan. Han var en av många som tänkte kritiskt om religion och gudstro. Tänk själv!

Det är viktigt att komma ihåg att det här är stora och svåra frågor, och det är okej att ha olika åsikter. Det viktigaste är att du tänker själv och respekterar andras övertygelser, även om du inte delar dem.

“Jordens invånare går att dela in i två grupper, de som har hjärna men ingen religion och de som har religion men ingen hjärna.” Abu al-Ala al-Maari (973‒1057 v.t.)

Förr i tiden var det inte så vanligt att säga att man inte trodde på någon gud alls. Faktum är att det ofta var förbjudet att tänka sådana tankar! Men under 1800-talet hände något som kallas sekularisering. Det betydde att religionen inte hade lika stor makt över samhället längre, och då blev det mer accepterat att kritisera religioner. Det var nu ateismen, alltså tron på att det inte finns några gudar, började bli vanligare.

Här nedanför ska vi kika på några kända ateister från 1800-talet och fram till idag. Vi ska se hur de tänkte kring religion.

Karl Marx: Religion som en flykt

Under 1800-talet fanns det många socialister som inte trodde på gudar. Socialisterna kämpade för att arbetarna skulle få det bättre, eftersom de ofta hade det väldigt svårt. Men Karl Marx (1818–1883), en känd socialistisk tänkare, trodde att religionen kunde hindra arbetarna från att göra motstånd. Han menade att de som hade det svårt använde religionen som en sorts "opium", alltså som en drog, för att slippa tänka på sina problem.

Att förstå olika synsätt på religion och tro är superviktigt för att kunna diskutera och respektera varandras åsikter. Oavsett om du själv är religiös, ateist eller något annat, så är det bra att veta hur andra människor tänker och varför.

“Religionen är de förtryckta kreaturens suck, hjärtat i en hjärtlös värld, själen i ett själlöst tillstånd. Den är folkets opium.” Karl Marx, 1844.

Friedrich Nietzsche: Gud är död

Filosofen Friedrich Nietzsche hade en intressant syn på hur religion och samhälle hänger ihop. Precis som Marx trodde han att religion ibland kunde stoppa människor från att agera. Men Nietzsche tänkte lite annorlunda kring vem som hindrades.

Han menade att det inte var de fattiga och utsatta som främst hölls tillbaka av religionen, utan de riktigt smarta och begåvade personerna. Enligt Nietzsche predikar religionen att vi ska ta hand om de som har det svårt, vilket i och för sig är bra. Men han tyckte att det hindrade de "bättre" människorna från att utveckla sina egna talanger fullt ut. De blev liksom "bromsade" av religionens krav på att hjälpa andra.

Nietzsche kallade kristendomen för en "slavmoral". Han menade att den skapades av svaga människor för att få makt över de starka. Men Nietzsche trodde att allt fler människor skulle sluta tro på Gud. Han utropade att "Gud är död!". I framtiden skulle de begåvade individerna inte längre tryckas ner av religionens krav, utan få chansen att blomstra.

Ayn Rand: ”Jag” borde ersätta ”gud”

Den amerikanska författaren Ayn Rand (1905‒1982) var starkt påverkad av Nietzsche och ansåg som övertygad ateist att varje människas individuella frihet var viktigast. Hon menade för sin del att ordet ”gud” lika gärna kunde ersättas med ordet ”jag”:

“Och nu ser jag guds ansikte, och jag låter denna gud sträcka sig ut över jorden, den gud som människor har sökt så länge människor har funnits, den gud som kommer att tillförsäkra dem glädje och fred och stolthet. Den gud, som finns i detta enda ord: ”jag”. Ayn Rand, ur Lovsång, 1946

Charles Darwin, evolutionen och kreationismen

Charles Darwin var en känd forskare som levde på 1800-talet. Han kom på en idé om att alla växter och djur, inklusive vi människor, har utvecklats under väldigt lång tid. Det här kallas för evolution. Tänk dig att små förändringar sker hela tiden, och de som är bra för att överleva sprids vidare. Biologer och andra naturvetare har fortsatt att utveckla Darwins idéer, och idag är nästan alla forskare överens om att evolutionen är ett faktum. Det finns massor av bevis som stödjer den!

Tänk dig att du hittar bevis som får dig att ifrågasätta något som många tror på. Det var precis vad som hände med Charles Darwin, en brittisk forskare på 1800-talet. Genom att studera naturen kom han fram till en idé som skakade om hela världen.

Darwin insåg att Bibelns berättelser om hur Gud skapade alla djur och växter på bara en vecka kanske inte stämde med hur det verkligen gått till. Han såg nämligen att djur- och växtarter inte hade dykt upp alla samtidigt. Istället verkade det som att de hade förändrats långsamt över tid, anpassat sig till sin omgivning.

Evolution – en långsam förändring

Darwin kallade denna långsamma förändring för evolution. Han menade att alla arter, inklusive människan, hade utvecklats från enklare former under miljontals år. Tänk dig att en apliknande varelse gradvis förändras under en otroligt lång tid tills den till slut blir en människa!

Kritik och ifrågasättande

Darwins idéer var revolutionerande, men de möttes av stark kritik, särskilt från religiösa ledare. Många tyckte att han förnekade Gud och skrattade åt tanken att vi skulle vara släkt med apor. Men Darwin stod på sig och försvarade sina vetenskapliga upptäckter.

Vad trodde Darwin själv?

Darwin sa att han som forskare inte kunde veta säkert om Gud fanns eller inte. Han fokuserade på det han kunde se och bevisa genom vetenskapliga metoder. Det är viktigt att komma ihåg att vetenskap och tro kan vara två olika sätt att förstå världen.

Darwins teorier är fortfarande viktiga eftersom de hjälper oss att förstå hur livet på jorden har utvecklats och hur allt levande hänger ihop. De visar också hur viktigt det är att vara öppen för nya idéer och att våga ifrågasätta gamla sanningar.

“Mysteriet med alltings början är olösligt för oss; jag måste för min del nöja mig med att förbli en agnostiker.” Charles Darwin (1809‒1882)

Evolution eller skapelse – olika sätt att se på livets ursprung

Tänk dig att vi åker på en tidsresa miljontals år tillbaka i tiden! Hur såg livet ut då? Forskare har länge funderat på hur allt liv på jorden har uppstått och förändrats.

Religion och evolution – går det ihop?

För många troende är det inget problem att tro på både Gud och evolutionen. De ser skapelseberättelsen i Bibeln eller Koranen som en vacker symbolisk berättelse. Kanske skapade Gud världen genom evolutionen? En "dag" för Gud skulle då kunna vara miljontals år för oss människor.

Kreationister – de som tror på en direkt skapelse

Men det finns också de som tror att Gud skapade världen precis som det står i de religiösa texterna. De kallas för kreationister. De tror att människan skapades på en speciell dag, precis som det beskrivs i till exempel Gamla testamentet.

Intelligent design – finns det en plan bakom allt?

En del kreationister pratar om "intelligent design" (ID). De menar att vissa saker i naturen, som till exempel ögat, är så otroligt komplicerade att de inte kan ha uppstått av sig själva genom evolution. De tror att det måste finnas en intelligent skapare som har planerat allting.

Vad säger forskarna om intelligent design?

De flesta forskare tycker inte att intelligent design är en vetenskaplig förklaring. De menar att det inte finns några bevis för att det skulle finnas en intelligent skapare bakom evolutionen. Forskarna är övertygade om att även komplexa organ som ögat kan ha utvecklats genom många miljoner år av små förändringar.

Så vad ska man tro?

Det finns alltså olika sätt att se på hur livet har uppstått. Evolutionsteorin är en vetenskaplig förklaring som bygger på bevis. Religiösa berättelser ger en annan synvinkel, som ofta handlar om tro och mening. Det är viktigt att komma ihåg att det finns olika perspektiv och att respektera varandras åsikter, även om man inte håller med.

Förhoppningsvis kan den här versionen användas som en bra utgångspunkt för diskussioner och reflektioner i klassrummet!

Livets stora händelser – även utan religion

Precis som många religiösa människor, känner en del ateister, agnostiker och andra som inte är religiösa att det är viktigt att uppmärksamma viktiga händelser i livet med speciella ceremonier. Det kan handla om när ett barn föds, när man blir vuxen, gifter sig eller när någon dör. I Sverige finns det idag borgerliga, alltså icke-religiösa, alternativ till de traditionella religiösa ceremonierna.

Välkommen till världen, lilla vän!

När ett nytt barn föds vill många föräldrar fira det. Istället för ett dop i kyrkan kan man ha en namngivningsceremoni. Det kan vara en enkel och fin stund med dikter, sånger och att föräldrarna berättar vad barnet ska heta. Om man vill göra det lite mer speciellt kan man låta barnet smaka på citron, salt och honung. Citronen kan då symbolisera att livet ibland kan vara surt, saltet att man måste jobba för att få det man vill ha, och honungen allt det söta och goda i livet.

Humanistisk konfirmation – ett steg in i vuxenvärlden

Vill du fundera över livets stora frågor tillsammans med andra? Då kan humanistisk konfirmation vara något för dig! Organisationen Humanisterna ordnar läger där du får diskutera viktiga ämnen och lära dig mer om dig själv och världen. Konfirmationen är en högtidlig ceremoni där du inför familj och vänner bekräftar att du är redo att ta mer ansvar som vuxen. I Norge och Finland är den här typen av läger väldigt populära, och nu finns det även i Sverige!

Borgerlig vigsel

De flesta vigslar i Sverige är borgerliga. Många gifter sig i rådhus, men man kan välja plats själv, även utomhus.

Om två personer vill gifta sig i Sverige krävs det en speciell ceremoni. Denna ceremoni leds av en vigselförättare, som är en person godkänd av staten. Tänk på vigselförrättaren som en slags "äktenskaps-domare"!

Idag är faktiskt de flesta bröllop i Sverige inte religiösa, utan så kallade borgerliga vigslar. Det betyder att de inte sker i en kyrka. Det coola med borgerliga vigslar är att de kan äga rum nästan var som helst! Man kan gifta sig hemma i trädgården, på en strand eller till och med uppe på ett berg. Men många väljer att gifta sig i stadshuset eller en annan fin lokal som kommunen äger. Det viktigaste är att det känns rätt för paret som gifter sig!

Borgerlig begravning

Visste du att ungefär 15 av 100 begravningar i Sverige är borgerliga, och att de blir allt vanligare? En borgerlig begravning är ett sätt att säga hejdå till någon som dött, utan att det är en religiös ceremoni.

Det fina är att lagen säger att alla, oavsett om man är troende eller inte, får använda begravningskapell och kyrkogårdar. Även om det är en kyrka, så brukar man täcka över kors och andra religiösa symboler under en borgerlig begravning. Det gör att ceremonin blir mer neutral och passar alla.

När någon planerar en borgerlig begravning, så kan begravningsbyråer hjälpa till. Man kan också ta hjälp av en "officiant", som är en person som leder ceremonin. Men familjen och vännerna kan också ordna allt själva om de vill!

Under begravningen brukar man minnas den som har dött genom att hålla tal, spela musik som personen gillade, sjunga sånger och läsa fina dikter. Det viktigaste är att det känns personligt och att det blir ett fint avsked.