Läsuppgift 3:

Andra Världskriget - Vändningarna

1941 – kriget blev globalt

Under de första två åren av andra världskriget var det nästan som om det var två olika krig, ett i Europa och ett i Asien. Men 1941 hände två viktiga saker som gjorde att kriget blev ett enda, stort och globalt krig: Tysklands attack mot Sovjetunionen och Japans attack mot USA.

Tysklands anfall mot Sovjetunionen

Tidigare hade Molotov-Ribbentrop-pakten hjälpt Hitler och Stalin att hålla sig borta från varandra medan de krigade på andra ställen. Men egentligen var nazisterna och kommunisterna fortfarande fiender. Hitler ville dessutom ta över mer land österut. Därför gjorde den tyska militären en hemlig plan som kallades Operation Barbarossa.

Enligt den planen anföll Tyskland och deras allierade i axelmakterna Sovjetunionen vid midsommar 1941. Striden skedde längs en jättelång front, från Finland till Svarta havet. Sovjetunionen hade det tufft i början och städer som Leningrad, Stalingrad och till och med Moskva var i fara.

Kartan visar anfallsvägarna mot Sovjet under Operation Barbarossa. Huvudstaden Moskva och de två storstäderna Leningrad och Stalingrad var viktiga mål för angreppet.

Finska ”fortsättningskriget”

För Finland var Operation Barbarossa, alltså Tysklands anfall på Sovjetunionen, en chans att få tillbaka områden de förlorat under vinterkriget. Även om Finland inte ville vara allierade med Tyskland, valde de att strida mot Sovjetunionen som Tysklands "medkrigförande". Tyska soldater skickades genom Sverige till Finland, och finska trupper kämpade tillsammans med tyskarna. I Finland kallade man detta nya krig för fortsättningskriget, eftersom de såg det som en fortsättning på vinterkriget.

Kriget i Asien

Under 1930-talet hade Japan redan attackerat Kina, och de japanska militärerna fortsatte att expandera sitt imperium i Asien. I juli 1941 utnyttjade Japan att Frankrike var försvagat och ockuperat av Tyskland, och tog kontroll över den franska kolonin Indokina. Indokina omfattade de områden som idag är Vietnam, Laos och Kambodja.

Pearl Harbor

På morgonen den 7 december 1941, en söndag, attackerades den amerikanska flottbasen Pearl Harbor på Hawaii av japanska flygplan. Först trodde många att det var en övning, men det visade sig snabbt vara en överraskningsattack. Japan hade, utan att förklara krig, anfallit USA med syftet att slå ut den amerikanska Stillahavsflottan. Japan såg den amerikanska flottan som ett hinder för att ta kontroll över mer av Ostasien.

Efter attacken på Pearl Harbor anföll Japan Sydostasien. USA förklarade då krig mot Japan, och Tyskland följde efter.

De allierade mot axelmakterna

Fram till 1941 höll sig USA utanför andra världskriget, men president Roosevelt och hans regering visade tydligt att de stödde Storbritannien, bland annat genom att låna ut pengar.

Allt detta förändrades dramatiskt när Japan oväntat anföll och Tyskland förklarade krig. Nu var inte längre Storbritannien ensam om att kämpa mot axelmakterna. Istället började man tala om de allierade, där USA, Storbritannien och Sovjetunionen var de viktigaste länderna som bekämpade axelmakterna.

De allierades långsamma seger 1942‒1945

Krigsslutet i Europa

I början av 1942 hade axelmakterna, under ledning av Hitler, Mussolini och kejsar Hirohito, kontroll över stora delar av världen. Hitler och Mussolini styrde i Europa, medan Japan dominerade i Sydostasien och hotade även Australien och Indien.

Slaget vid Stalingrad (1942–43)

Tyska trupper hade avancerat långt in i Sovjetunionen, ända till Stalingrad. Men de mötte starkt motstånd och den ryska vintern gjorde det tufft för dem.

I november 1942 startade sovjetiska trupper en motattack som hotade att omringa en hel tysk armé. En snabb reträtt hade kunnat rädda dem, men Hitler beordrade dem att kämpa till sista man. Utmattade, hungriga och plågade av kyla och anfall tvingades tyskarna kapitulera. Det här visade världen att även den tyska armén kunde besegras.

Förlusten vid Stalingrad var en viktig vändpunkt i kriget på östfronten. Trots enstaka tyska segrar tvingades de tyska trupperna successivt tillbaka västerut.

Tyska soldater kapitulerar i Stalingrad, januari 1943, och väntar fångenskap i Ryssland.

Slaget vid el-Alamein i Nordafrika

I Nordafrika pågick tuffa strider mellan britterna och Tyskland och Italien sedan 1941. Britterna pressades tillbaka till el-Alamein i Egypten, och Tyskland var nära att ta hela Egypten och Suezkanalen. Men tyskarna orkade inte längre, och britterna kunde istället gå till motattack. Snart var hela Nordafrika i de allierades händer.

Sprickor i ”Festung Europa”

Trots motgångar i Sovjetunionen och Nordafrika hade Hitler och de fascistiska ledarna kontroll över nästan hela Europa i början av 1943. Hitler kallade det "Festung Europa", en ointaglig fästning. Men nu började den här fästningen att falla samman.

Italien besegrat – Mussolini avrättad

Efter segern i Nordafrika landsteg de allierade på Sicilien och fortsatte norrut mot Rom. Många italienare var trötta på kriget. Mussolini avsattes och fängslades. Italiens nya regering bytte sida hösten 1943. Men Mussolini flydde och styrde ett område i norra Italien med hjälp av Tyskland, tills han avrättades av italienska antifascister när han försökte fly landet.

D-dagen – Invasionen i Normandie

På morgonen den 6 juni 1944 anföll Storbritannien och USA de tyska trupperna i Normandie i Frankrike. Det var D-dagen, dagen för den stora invasionen. Tyskarna väntade sig en attack, men inte just då, och överraskades av alla fartyg. De kämpade tappert, men de allierade var för många. Från Normandie fortsatte de allierade in i Frankrike. Innan sommaren var slut kunde general Charles de Gaulle triumfera i ett befriat Paris, fyra år efter att han flytt till Storbritannien med delar av den franska armén.

Två dagar efter invasionen i Normandie anländer förstärkningar med båtar. Soldater bygger vägar på stranden för att snabbt få fram hjälpen till trupperna längre inåt landet.

Hitlers självmord och Tysklands kapitulation

Från 1942 började brittiska bombplan att attackera tyska städer. Hamburg, en stor stad, blev nästan helt förstörd under sommaren 1943. Även Berlin bombades ofta av både amerikanska och brittiska plan.

Hösten 1944 började allierade soldater att gå in i Tyskland både från väst och öst. I april 1945 kom sovjetiska soldater till Berlin och amerikanska och ryska trupper träffades vid floden Elbe. Adolf Hitler tog sitt liv i en bunker under rikskansliet i Berlin. Den 7 och 8 maj 1945 gav de sista tyska soldaterna upp. Kriget i Europa var över. Detta kallas för Tysklands kapitulation.

De sista striderna i Asien

Samtidigt som det blev fred i Europa fortsatte kriget i Asien. Under sommaren 1944 hade USA tagit kontroll över haven i Stilla havet. De japanska flygplanen var inte längre ett stort problem. Men de japanska soldaterna kämpade hårt för att behålla de områden de hade tagit tidigare.

Våren 1945 hade USA kommit så långt att de kunde invadera Japan. Men det var tydligt att många amerikanska soldater skulle dö eftersom de japanska soldaterna var så starka och ville fortsätta kriga.

Atombomber över Hiroshima och Nagasaki

Under sommaren 1945 lyckades amerikanska forskare skapa ett nytt, extremt kraftfullt vapen: atombomben. Testet utfördes i hemlighet i en öken och visade att bomben var oerhört stark – den kunde skapa en tryckvåg och värme som motsvarade tusentals vanliga bomber, plus att den spred farlig radioaktiv strålning.

USA:s president Roosevelt dog, och hans efterträdare Harry S. Truman var tvungen att bestämma om de skulle använda atombomben mot Japan i slutet av andra världskriget.

Den 6 augusti 1945 fälldes den första atombomben över Hiroshima. De som flög planet såg ett gigantiskt, svampformat moln stiga upp. Direkt efteråt dog eller skadades ungefär 100 000 människor, och stora delar av staden förstördes. Tre dagar senare släppte USA ännu en atombomb, den här gången över Nagasaki.

Många som överlevde atombomben fick brännskador. Andra fick långt senare cancer av strålskadorna.

Varför användes atombomberna?

Det är en fråga som historiker fortfarande diskuterar: Var det för att rädda amerikanska soldaters liv genom att snabbt tvinga Japan att ge upp, eller ville USA visa sin makt för resten av världen? Kanske var det både och.

En sak är säker: Atombomberna fick Japan att kapitulera. Den 15 augusti 1945 meddelade kejsar Hirohito i radio att Japan hade gett upp. Det betydde att andra världskriget äntligen var över.

Det som återstod av Hiroshima efter atombomben den 6 augusti 1945 var endast ett fåtal byggnader. Det mesta var jämnat med marken efter ett enda anfall med en enda bomb. Världen häpnade över kraften i USA:s nya vapen.

Krigets Resultat

Andra världskriget var den dödligaste konflikten i mänsklighetens historia. Det är svårt att veta exakt hur många som dog, men uppskattningar ligger runt 60 miljoner människor. Detta inkluderar de som dog i strider, genom folkmord, av sjukdomar och svält. En stor skillnad jämfört med första världskriget var att fler civila än soldater dog under andra världskriget.

Bombkriget

En orsak till de höga civila dödstalen var de omfattande bombningarna. Målet var att tvinga fienden att ge upp genom att förstöra hela städer. Tysklands flygvapen bombade London och andra städer, medan brittiska och amerikanska flygplan släppte stora mängder bomber över tyska städer som Hamburg, Berlin och Dresden. Användningen av atombomber över Hiroshima och Nagasaki ledde till enorma förluster av människoliv.

Det är 1945 och kriget är över. I Berlin letar en kvinna och en man efter några användbara saker i ruinerna efter ett utbombat hus.

Flyktingar och Förflyttningar efter Kriget

Andra världskriget tvingade många miljoner människor att fly från sina hem. Mot slutet av kriget, när Sovjetunionen avancerade, flydde många tyskar som bott länge i Östeuropa.

Efter kriget fortsatte folkfördrivningen. Polens gränser ändrades, och områden som tidigare var östra Tyskland blev en del av Polen, medan östra Polen blev en del av Sovjetunionen. Nästan alla tyskar i Sudetlandet tvingades lämna Tjeckoslovakien. Totalt flydde omkring tio miljoner tyskar västerut efter kriget. Dessa flyktingströmmar skapade stora problem och mycket lidande.

Nürnbergrättegångarna: Att Döma Naziledarna

Efter kriget bestämde segrarmakterna – USA, Sovjetunionen, Storbritannien och Frankrike – att de högsta nazistledarna skulle ställas inför rätta för sina brott under kriget. En speciell domstol, Nürnbergrättegångarna, skapades med domare från varje segrarmakt. Varje segrarmakt utsåg också en åklagare. De anklagade fick egna advokater. Rättegångarna startade i november 1945 och pågick i nio månader. Många vittnen hördes, och rättegången var noggrant dokumenterad för att visa att den var rättvis.

De Åtalade och Anklagelserna

Några av de värsta nazisterna, som Hitler, Himmler och Goebbels, begick självmord innan de kunde ställas inför rätta. Men 21 andra högt uppsatta nazister och militärer åtalades i Nürnberg. Bland de mest kända fanns Göring, chefen för flygvapnet, och Ribbentrop, utrikesministern. De anklagades för krigsbrott, brott mot mänskligheten och andra allvarliga brott.

Åtta nazistledare på de anklagades bänk vid rättegången i Nürnberg. På första raden sitter Göring längst till vänster och Ribbentrop som nummer tre från vänster.

De åtalade anklagades för flera brott:

• Brott mot freden. Det var Tysklands planlagda anfall på Polen den 1 september 1939 och framåt som startade kriget.
• Krigsförbrytelser. Här ingick brott mot internationella avtal om hur krigsfångar och civila skulle behandlas under krig. Krigsfångar och civila hade mördats, deporterats och tvingats till slavarbete.
• Brott mot mänskligheten. Hit hörde först och främst Förintelsen men också andra brott som begåtts före och under kriget.

Nürnbergprocessen

Efter andra världskriget hölls rättegångar i Nürnberg mot de nazistiska ledarna. Under rättegången visades starka bevis, som filmer och foton från förintelselägren, och överlevande vittnade om sina hemska upplevelser. Dokument som protokoll, tal och texter som nazisterna själva skrivit användes också för att bevisa deras brott.

Den 1 oktober 1946 dömdes flera av de åtalade. Tolv fick dödsstraff, sju dömdes till fängelse och tre frikändes. De som dömdes till döden hängdes, men Göring tog sitt liv i cellen innan avrättningen.

Fler rättegångar

Efter huvudrättegången i Nürnberg fortsatte rättegångar mot nazister på lägre nivå, både i Tyskland och i de länder som varit ockuperade. I Norge dömdes Quisling till döden för att ha hjälpt nazisterna. Även japanska krigsförbrytare ställdes inför rätta och dömdes.

Många undkom straff

Trots rättegångarna lyckades många nazister undkomma straff. Det var svårt att hitta bevis mot alla, och en del högt uppsatta nazister flydde till Sydamerika och Mellanöstern.

Ett exempel är Adolf Eichmann, som var ansvarig för transporterna till förintelselägren. Han flydde till Argentina, men fångades av israeliska agenter 15 år efter kriget. Han fördes till Israel, dömdes till döden och hängdes.

Rättegångar mot personer som begått brott mot mänskligheten har fortsatt långt in på 2000-talet. Så sent som 2020 åtalades en 93-årig före detta vakt i ett koncentrationsläger för mord.