Läsuppgift 2:

Andra Världskriget - Ska Tyskland segra?

Hitler och nazisternas planer

Tredje riket

Tredje riket var ett namn som nazisterna använde för Tyskland under Hitlers styre. Namnet anspelade på två tidigare tyska riken: det medeltida tysk-romerska riket och det tyska kejsardömet (1871-1918). Hitler och nazisterna ville göra Tyskland starkt igen och skapa ett nytt imperium. "Tredje riket" blev alltså synonymt med Nazityskland.

Redan när Hitler kom till makten 1933 ökade risken för ett nytt världskrig. Nazisterna hade lovat att riva upp Versaillesfreden, den fred som slöts efter första världskriget och som många tyskar upplevde som orättvis. I sin bok Mein Kampf hade Hitler också beskrivit sina planer på ett större Tyskland som skulle styra Europa och världen. Nazisterna pratade om "livsrum", vilket innebar att Tyskland behövde mer plats och att andra länder och folk skulle underordnas dem.

Att Japan och Italien redan hade startat krig för att utöka sina områden, utan att Nationernas förbund (en föregångare till FN) kunde stoppa dem, uppmuntrade nazisterna att sätta sina planer i verket under 1930-talet.

Tysklands upprustning

Brytande av Versaillesfreden och Hitlers expansion

Efter första världskriget skrevs Versaillesfreden. Den bestämde bland annat att området Rhenlandet, som låg i Tyskland nära gränsen till Frankrike, skulle vara en avmilitariserad zon. Det betydde att det inte fick finnas några tyska soldater eller militära anläggningar där. Trots detta skickade Hitler tyska trupper dit 1936, vilket var ett brott mot fredsavtalet.

Samma år återinförde Hitler allmän värnplikt i Tyskland. Det innebar att alla unga män var tvungna att göra militärtjänst. Dessutom beordrade han att Tysklands flygvapen och flotta skulle byggas ut och bli starkare. Även detta var förbjudet enligt Versaillesfreden. Hitler började nu se sig om efter områden utanför Tyskland att lägga under sig.

"Anschluss" – Tysklands annektering av Österrike

Efter första världskriget var Österrike mycket mindre än tidigare. Många österrikare pratade tyska och ville att Österrike skulle bli en del av Tyskland. Men länderna som hade vunnit kriget, segermakterna, hade förbjudit detta. De var rädda att Tyskland skulle bli för mäktigt om de två länderna gick ihop.

Under 1930-talet hade Österrike stora ekonomiska problem. Det fanns också ett starkt nazistiskt parti i landet, och de politiska motsättningarna var stora.

I mars 1938 utnyttjade Hitler situationen och skickade tyska trupper in i Österrike. De mötte inget motstånd och tog snabbt kontroll över hela landet. När Hitler själv kom till Wien, Österrikes huvudstad, hyllades han av stora folkmassor. Österrike var nu "anslutet" till Tyskland, något som kallas för "Anschluss".

Tyska trupper välkomnades i Wien, men nazisternas motståndare och de 200 000 judarna i Wien var förtvivlade. I mars 1938 annekterades Österrike av Tyskland.

Tjeckoslovakien och Sudetlandet

Tjeckoslovakien var ett demokratiskt och ganska rikt land under 1930-talet. Inom landets gränser, särskilt i området som kallades Sudetlandet (nära Tyskland), bodde många tysktalande personer. En del av dessa ville att Sudetlandet skulle bli en del av Tyskland, precis som Österrike hade blivit. Hitler använde detta som en anledning för att kräva att Tjeckoslovakien skulle ge upp Sudetlandet.

Münchenöverenskommelsen 1938

Frankrike och Storbritannien hade lovat att skydda Tjeckoslovakien, men de ville samtidigt undvika krig. Därför valde de att förhandla med Hitler.

I september 1938 möttes ledarna i München, Tyskland. Hitler lovade att om han fick Sudetlandet, skulle han inte kräva mer land. Storbritannien och Frankrike gick med på detta. Den brittiske premiärministern Neville Chamberlain trodde verkligen att detta skulle skapa fred. Han sa att Münchenöverenskommelsen skulle ge "fred i vår tid", vilket betydde att han trodde att risken för krig i Europa var över för en lång tid framöver.

Slutet för Tjeckoslovakien

Chamberlains förhoppningar om fred grusades snabbt. I mars 1939 visade Hitler sitt rätta ansikte genom att bryta Münchenöverenskommelsen. Tyska trupper invaderade då Tjeckoslovakien och ockuperade hela landet. Tjeckien hamnade under tysk kontroll, medan Slovakien styrdes av en ny regering som sympatiserade med nazisterna. Med detta agerande upphörde Tjeckoslovakien, en tidigare självständig demokrati i hjärtat av Europa, att existera.

Den polska korridoren låg mellan Ostpreussen och Tyskland. Många tyskar bodde även i länder som Österrike och Sudetlandet.

Axelmakterna

Mussolini, Italiens ledare, deltog i ett viktigt möte i München. Där valde han att oftast stötta Hitler och Tyskland. Trots att det först fanns en viss tveksamhet mellan nazisterna i Tyskland och fascisterna i Italien, så insåg de att deras idéer var ganska lika. Från mitten av 1930-talet började de hjälpa varandra. Tyskland var till exempel ett av få länder som tyckte det var okej när Italien tog över Etiopien. Hitler och Mussolini jobbade även tillsammans under det spanska inbördeskriget.

Mussolini beskrev samarbetet mellan Italien och Tyskland som en "axel" – en rak linje mellan Rom och Berlin. Det var så begreppet axelmakterna föddes. Senare anslöt sig även Japan. Det som förenade dessa tre länder var en stark känsla för sitt eget land (nationalism), att de ville ha landområden från andra länder och att de såg kommunismen i Sovjetunionen som sin största fiende.

Molotov-Ribbentrop-pakten och anfallet på Polen

Molotov undertecknade pakten medan Stalin skämtade med Ribbentrop, vilket chockade världen.

Tysklands agerande mot Tjeckoslovakien visade tydligt att Hitler inte var en man att lita på. När Tyskland sedan krävde den polska korridoren och staden Danzig för att binda samman sitt territorium, lovade Storbritannien och Frankrike att hjälpa Polen, även med militär makt om det skulle behövas.

Många i Frankrike och Storbritannien hoppades att Hitler skulle ge upp sina krav. Men en oväntad pakt mellan Sovjetunionen och Tyskland, kallad Molotov-Ribbentroppakten (undertecknad den 23 augusti 1939), förändrade allt. Detta var chockerande eftersom nazister och kommunister, inklusive Stalin och Hitler, tidigare varit bittra fiender.

Pakten innebar att Sovjetunionen och Tyskland lovade att inte anfalla varandra. I hemlighet kom de också överens om att dela Polen mellan sig. Sovjetunionen skulle dessutom få fria händer i Finland och de baltiska staterna (Estland, Lettland och Litauen).

I den tyska delen av Polen planerade nazisterna att tvångsförflytta polacker för att ge plats åt tyskar, som en del av deras idé om att skapa mer ”lebensraum” (livsrum) för det tyska folket. Det handlade alltså inte bara om att kontrollera Danzig och den polska korridoren, utan också om att ersätta den polska befolkningen, där det fanns många judar, med tyskar som en del av den tyska krigsplanen.

Blixtkrig

Den 1 september 1939 invaderade Tyskland Polen, vilket blev startskottet för andra världskriget. Storbritannien och Frankrike hade lovat att hjälpa Polen om det blev anfallet, så de förklarade krig mot Tyskland bara några dagar senare, den 3 september.

Polens försvar var starkt, men inte tillräckligt för att stå emot den tyska armén. Frankrike och Storbritannien kunde inte agera tillräckligt snabbt för att hjälpa. När Sovjetunionen dessutom anföll Polen från öster den 18 september, tvingades den polska regeringen fly till London och ge upp kampen.

Tysklands snabba anfall på Polen brukar kallas för blixtkrig. På bara några veckor lyckades de besegra ett stort land, vilket visade hur effektiva deras nya krigsmetoder var.

Blixtkrigen 1939‒1940

Frankrikes nederlag och slaget om Storbritannien

I början av andra världskriget var det en märklig, lugn period vid gränsen mellan Tyskland och Frankrike, trots att de var i krig. Det kallades ibland för "låtsaskriget". Men den 10 maj 1940 hände något oväntat. Tyskland attackerade plötsligt Nederländerna och Belgien, som precis som Danmark och Norge ville vara neutrala och inte ta ställning i kriget. Efter att ha tagit över dessa länder, fortsatte de tyska soldaterna snabbt in i Frankrike.

Frankrike besegras

Bara sex veckor senare hade Tyskland besegrat Frankrike. En stor engelsk-fransk armé blev omringad vid stränderna i staden Dunkerque. Som tur var lyckades de flesta soldaterna fly över kanalen till Storbritannien.

Frankrike var tvungna att skriva under ett avtal om vapenstillestånd med Tyskland. Det innebar att tyskarna ockuperade större delen av Frankrike, ungefär två tredjedelar. Den södra delen av Frankrike fick styras av franska politiker som var villiga att samarbeta med Tyskland. Denna regering flyttade till staden Vichy och kallas därför för Vichyregimen.

Slaget om Storbritannien och "blitzen"

Efter Frankrike ville Tyskland besegra Storbritannien med hjälp av flygattacker. Först bombade de brittiska flygplatser och militära anläggningar. Men under hösten 1940 började de även att bomba städer och andra platser där vanliga människor bodde. Denna intensiva bombkampanj kallas för "blitzen".

Under blitzen sökte Londonbor skydd i tunnelbanestationerna.

Under andra världskriget utsattes London för intensiva nattliga bombanfall av tyska flygplan. Som värst kom hundratals plan varje natt. När dessa attacker slutade i maj 1941 hade tyvärr 40 000 människor mist livet och över hälften av Londons byggnader var svårt skadade. Många gator förvandlades till ruiner. Även andra brittiska städer drabbades hårt av de tyska bombplanen.

Syftet med dessa bombningar var att skrämma den brittiska befolkningen och tvinga deras regering att kapitulera. Men istället för att ge upp verkar det som att folkets motståndsvilja bara stärktes under "Blitzen", som är det engelska namnet på det tyska blixtkriget. För första gången stötte den tyska krigsmakten på en motståndare som de inte kunde besegra lika snabbt som tidigare.

Hitler – Europas herre?

Efter att Frankrike hade besegrats anslöt sig Mussolini och Italien till Hitlers sida i kriget. Mussolini hade nämligen en dröm om att styra över Medelhavet. Därför anföll italienska soldater både på Balkan och i Nordafrika.

Tyvärr gick det inte så bra för Italien i kriget, och Tyskland var tvungna att rycka in och hjälpa till. Genom snabba, tyska anfall, så kallade blixtkrig, erövrades snart Jugoslavien och Grekland.

Under hösten 1940 gick även Ungern, Bulgarien och Rumänien med på Tysklands och Italiens sida, och blev allierade med axelmakterna. Vid årsskiftet 1940-1941 var det bara Storbritannien som fortfarande kämpade emot Tyskland. Det såg ut som att Hitler skulle kunna ta makten över hela Europa. Men eftersom Tyskland inte lyckades med sin "blitz" mot Storbritannien, insåg man att blixtkrig inte längre var en säker väg till seger.