Läsuppgift 2: Antisemitism

Ursprung & Judisk Identitet

Vad är "antisemitism"?

Antisemitism betyder hat och fördomar mot judar. Det är en form av rasism, men med speciella historiska rötter. Antisemitism kan visa sig på många sätt, både som negativa åsikter och tankar, men också genom handlingar som diskriminering och våld.

Ordet antisemitism

Antisemitism är ett ord som uppfanns på 1800-talet av en tysk journalist som heter William Marr för att beskriva Judehat. Judar har sedan antikens Rom levt i exil från deras antika kungadöme, Israel. De var utspridda i olika delar av världen och även i Europa. Den tyske journalisten tyckte att judarna var en sämre "ras" och eftersom han aldrig såg judarna som en del av Tyskland så var det lätt att skylla alla problem på dem.

Ordet antisemitism kommer från "anti" (som betyder emot) och "semit" (person som talar semitiska språk). Ordet "semit" beskriver bara vilka språk folk talar, inte vilken folkgrupp de tillhör. Arabiska och hebreiska är till exempel båda semitiska språk. Vid denna tid så fanns inte stor arabisk migration eller befolkning i Europa så att när ordet “antisemitism” började användas så syftade det tydligt på att man är emot specifikt judar, inte något annat. Så är det fortfarande även idag. Många forskare menar att hatet mot judar dock alltid har funnits, bara med olika ursäkter. Man hatade judar p.g.a. att de var fattiga och sedan för att de var rika. Man hatade judar för deras religion och sedan för att de försökte anpassa sig. Man hatade judar för att de inte hörde till landet och nu hatar man dem för att de har ett land. Antisemitism användes för allt hat mot judar genom historien, från antiken och framåt till idag.

Antisemitism – En form av rasism?

Ordet rasism används ofta för att beskriva fördomar och hat mot olika grupper i samhället. I den meningen kan vi säga att antisemitism, alltså hat mot judar, också är en form av rasism.

Men antisemitismen har också varit rasistisk på ett mer direkt sätt. Under 1800-talet och början av 1900-talet, när idéer om olika "raser" blev populära, beskrevs judar ibland som en egen "ras" – en "semitisk ras". Man menade då att de var en främmande grupp som kom från Mellanöstern, där man talar semitiska språk. Man påstod att denna "ras" hade dåliga egenskaper och var ett hot mot andra.

Rasism var också väldigt viktigt för nazisterna i Tyskland, som tog makten 1933. De påstod att "den judiska rasen" var en dödlig fiende till "den ariska rasen". Den här idén var en viktig anledning till att Nazityskland försökte utrota alla judar i Europa under andra världskriget – ett folkmord.

Även idag påverkas antisemitismen av rasistiska tankar. Både högerextrema grupper, som tror på "vit makt", Islamister och vänsterrörelser ser judar som fiender till och sprider hatisk propaganda om det.

Likheter och skillnader mellan antisemitism och annan rasism

Antisemitism liknar annan rasism på flera sätt. Till exempel handlar det om att man inte tycker att alla människor är lika värda. Man ser vissa grupper som bättre än andra och vill ge dem fördelar, samtidigt som man diskriminerar andra. Man ser också "de andra" som en enda stor grupp med bara dåliga egenskaper. Ibland används liknande negativa beskrivningar för att prata om judar, romer, muslimer och svarta.

Men det finns också skillnader mellan olika former av rasism. Även om judar i likhet med andra utsatta grupper beskrivits som en mindervärdig grupp, så utmärks antisemitismen på många sätt av motsatsen till detta: judar har av vänstern och islamistiska grupper framställts som en överlägsen grupp. Judar påstås i antisemitisk propaganda ofta ha en enorm, mystisk och farlig makt. En gammal och vanlig myt är att judar kontrollerar politik, ekonomi och medier, och på så sätt styr världen och enskilda nationer för sina egna, onda syften. 

En annan viktig skillnad mellan antisemitism och annan rasism är att antisemitism har sin ursprung i olika politiska håll och anpassar sig till förövarens hat. Nationalister t. ex hatar judar för att de hör inte till deras nation. När judar bildar sin egen nationalstat (Israel) så hatas dem för att de ser sigsjälva som egen nation. Vänster hatar judar för att de generaliserar dem som rika, giriga kapitalister medans kapitalister hatar på judar för att de ses som socialister (Karl Marx var ju trots allt en jude).

Vad är judisk identitet?

Enligt den judiska religionen är du jude om din mamma är judisk eller om du har valt att konvertera till judendomen. Men judisk identitet kan vara olika saker för olika personer. Vissa ser det mest som en religion, andra som en kultur, och för en del är det en blandning av allt.

Olika sätt att vara jude

Det finns många sätt att vara jude. Vissa följer alla religiösa regler och traditioner, medan andra känner sig judiska genom sin historia och sina familjetraditioner, även om de inte är så religiösa.

En del judar är inte så aktiva i religionen, men firar ändå judiska helgdagar och går ibland till synagogan, den judiska gudstjänstlokalen. Det finns också de som har judiska föräldrar men inte känner någon stark koppling till sin judiska bakgrund. Inom judendomen finns det också olika inriktningar, vilket betyder att judar kan tolka och praktisera sin religion på olika sätt.

Sionism och sionister

Sionism är en judisk nationalistisk rörelse som bygger på en långvarig värdegrund och dröm om att återvända till det land som judarna betraktar som sitt ursprung, Israel, även kallat Sion, som också används som synonym för Jerusalem. Denna dröm har funnits länge, men det var först i slutet av 1800-talet som judar började organisera sig politiskt för att försöka uppfylla den sionistiska visionen. Rörelsen växte fram som en reaktion på den utbredda antisemitism och de förföljelser som judar utsattes för i Europa, men även som en del av den större nationalistiska våg som spreds i Europa vid denna tid.

Sionisternas mål var att etablera ett judiskt hemland i Palestina, där judar från hela världen skulle kunna flytta och själva kunna bestämma över sitt öde. Området låg då under Osmanska rikets kontroll och kom efter första världskriget under brittiskt styre. Befolkningen bestod huvudsakligen av arabiska muslimer och kristna, men även en betydande judisk minoritet fanns där. Redan före 1948 gjordes internationella försök att dela området mellan judar och araber, bland annat genom San Remo-avtalet 1920 och Peelkommissionens förslag 1937. Många judar har menat att om dessa planer hade lyckats, hade Förintelsen kanske kunnat undvikas.

Efter andra världskriget och Förintelsen, då sex miljoner judar mördades, blev strävan efter en egen stat ännu mer akut, vilket ledde till att staten Israel grundades 1948.

Det är viktigt att skilja på kritik av sionism och antisemitism. Kritik mot judisk nationalism är inte automatiskt antisemitisk, precis som kritik mot andra nationalistiska rörelser inte är rasistisk i sig. Samtidigt används termen ”sionister” ibland i antisemitisk propaganda som ett kodord för judar eller för påstådda ”judiska konspirationer”, till exempel påståenden om att sionister styr media eller politiker. Den typen av framställning är en modern form av antisemitism och bör kunna identifieras som sådan. Däremot kan det vara antisemitisk att ifrågasätta Israels rätt att existera som judisk stat, om det är den enda staten vars existens man ifrågasätter, medan man inte har invändningar mot 22 arabisk-muslimska stater eller ett flertal kristna stater. På samma sätt kan det vara antisemitisk att anklaga Israel för handlingar som man inte kritiserar när andra stater begår samma saker.

Judisk historia och antisemitismens framväxt

Judarnas historia är över 3000 år och de har bott nästan överallt. Historien handlar inte bara om antisemitism, men förföljelse har påverkat judar negativt och lett till katastrofer. Vi ska se närmare på fientlighet mot judar i Europa fram till 1900-talet.

För länge sedan, i Mellanöstern, uppstod judendomen. Under perioder blev judarna utsatta för orättvisor av de som styrde området. Detta ledde till att många judar tvingades flytta från sitt hemland. Med tiden spreds judar över hela världen.

Judendomens kärna finns i det som idag är Israel och Palestina. Jerusalem blev en viktig plats för judarna, med ett stort tempel. Den mest kända berättelsen om hur det judiska templet uppstod hittar vi i Bibeln. Templet förstördes av babylonierna. Senare byggdes ett nytt tempel. Under den här tiden hamnade många judar som fångar i Babylonien (Irak). Detta var starten på den judiska diasporan – Hur judar bosatte sig utanför sitt ursprungliga hemland, Israel.

Romarna tog över Jerusalem år 63 f.v.t. och gjorde landet till en del av romarriket, under namnet Judeen. Judarna gjorde uppror mot romarna, men förlorade. Romarna förstörde Jerusalem och templet igen.

Efter upproret tvingades många judar lämna Judeen. Romarna sålde judar som slavar, och många flydde till andra länder runt Medelhavet, som Spanien, Grekland och Nordafrika.

Västra muren ("klagomuren") är resterna av muren runt de judiska templet på Tempelberget, judendomens heligaste plats. Det andra templet låg där och förstördes år 70. Judar ber vid muren. När islam erövrade Palestina under 600-talet så byggde dem två moskéer där det judiska templet en gång stod. Foto: Golasso / Wikimedia Commons

Mellan 132 och 135 e.Kr. gjorde judarna ett nytt försök att bli fria från romarnas styre. De lyckades till och med vara självständiga ett tag. Men romarna var skoningslösa och krossade upproret. Det blev ännu värre än efter det tidigare upproret. Många judar dog, blev slavar eller fördrevs från sitt hemland.

Efter detta ville romarna radera judarnas koppling till landet. Därför bytte de namn på provinsen Judéen till Syrien-Palestina. Ordet Palestina kommer från det hebreiska ordet för "invaderare" – Filistéerna. Filistéerna var ett folk från Grekland som brukade segla runt och plundra, lite som vikingarna. Att romarna valde namnet Palestina var alltså ett sätt att förnedra judarna och minska betydelsen av deras historia i området. De bytte helt enkelt namnet från Judéen till Palestina.

Romarna byggde Titusbågen i Rom för att fira erövringen av Jerusalem år 70. Den visar bytet från judarnas tempel. Historia som finns berättad även i bibeln. Foto: Steerpike / Wikimedia Commons

Diaspora

Diaspora betyder ungefär "utspredning" eller "förskingring" och kommer från grekiskan. Man använder ordet för att beskriva folkgrupper som lever utspridda i världen, utanför det område de ursprungligen kommer ifrån. När vi pratar om den judiska diasporan menar vi judar som lever utanför Israel, vilket har varit fallet under stora delar av historien. De har alltså levt utspridda i olika länder runt om i världen.

Kristen antijudiskhet sprider sig

När kristendomen växte i Europa började också negativa idéer om judar spridas. En orsak var att judarna inte såg Jesus som Messias. Den tidiga kristna kyrkan ville också markera skillnaden mellan kristendom och judendom. De hävdade att Gud hade brutit sitt avtal med judarna och istället slutit ett nytt med de kristna. Judarna anklagades felaktigt för att ha dödat Jesus, vilket ledde till århundraden av förföljelse. Detta hat mot judar kallas antisemitism.

Judar som minoritet i Europa

Under medeltiden levde judar som en liten grupp i Europa och utvecklade sina egna samhällen. Ofta utsattes de för diskriminering och tvingades bo i getton.

Korstågen ledde till våld mot judar, som felaktigt anklagades för Jesus död.

Många antisemitiska fördomar uppstod under denna tid, ofta kopplade till judars roll inom handel och penningutlåning, då de var utestängda från andra yrken. Kyrkans förbud mot kristen ränta bidrog också till detta. Bilden av judar som rika och giriga blev en farlig fördom.

Judar i Spanien – från tolerans till förföljelse

Många judar flyttade till Spanien. Under muslimskt styre efter år 711 blomstrade kulturen, och judar, muslimer och kristna levde relativt fredligt.

Senare attackerades judar, och muslimska ledare blev mer intoleranta. Kristna kungar återtog Spanien, och judar/muslimer tvingades konvertera.

År 1492 utvisades judar från Spanien och flydde till Nordafrika, Grekland, Turkiet, Italien, Holland och Östeuropa. Synagogor blev sjukhus och moskéer kyrkor. Ättlingarna kallas sefardiska judar ("Sefarad" = Spanien).

Frigörelse och förtryck under 1800-talet

Under 1800-talet fick judar i Europa fler rättigheter och blev mer delaktiga i samhället, men antisemitismen ökade samtidigt.

Inspirationen från franska revolutionen gav judar samma rättigheter som andra, vilket kallas judiska emancipationen. De kunde lämna ghetton och delta i samhället.

Hatet mot judar växte dock, särskilt mot slutet av 1800-talet. Nationalism och rasidéer spreds, och antisemitiska grupper skyllde samhällsproblem på judarna genom propaganda.

En fransk bild från 1200-talet som visar hur korsriddare dödar judar. Bild: Wikimedia Commons.

Pogromer – attacker på judar

I slutet av 1800-talet blev livet svårare för judar i Östeuropa. När den ryske tsaren Alexander II mördades 1881, började falska rykten spridas om att judar låg bakom det. Detta ledde till mer antijudisk propaganda, vilket innebär att man spred hat och lögner om judar.

Detta utlöste en våg av pogromer i Ryssland, alltså våldsamma attacker mot judar och deras hem (en pogrom är en våldsam förföljelse av en minoritetsgrupp, särskilt judar). Tusentals judar dödades eller tvingades fly. Många flydde till Västeuropa eller till Palestina (nuvarande Israel). Ännu fler flyttade till USA. Mellan 1880 och 1917 flydde ungefär två miljoner judar från Ryssland och andra östeuropeiska länder till USA för att söka ett bättre liv.

Myten om den ”judiska kommunismen”

Under 1900-talet spreds en farlig och felaktig idé som kallades myten om den "judiska kommunismen". Vid den tiden var många i Europa fattiga och förtryckta, och socialismens idéer om jämlikhet tilltalade många. Vissa judar engagerade sig också i den kommunistiska rörelsen, och det fanns även några kommunister med judisk bakgrund som hade viktiga positioner under den ryska revolutionen 1917.

Det är viktigt att komma ihåg att antisemitisk propaganda utmålade kommunismen som ett hot som kontrollerades av judar. Myten om den "judiska kommunismen" var alltså en stor lögn som användes för att skapa hat mot judar under hela 1900-talet.

”Sions vises protokoll” och myten om en judisk världskonspiration

Under tidigt 1900-tal spreds en farlig lögn: idén om en judisk världskonspiration. Denna myt påstod att judar i hemlighet planerade att styra världen. En viktig spridare av denna lögn var boken ”Sions vises protokoll”.

Denna bok var en förfalskning, skriven av antisemiter i Ryssland. Den påstod att judar hade en hemlig plan att förstöra samhället och ta makten.

Även om det snabbt avslöjades att boken var falsk, fortsatte den att spridas och översattes till många språk. ”Sions vises protokoll” blev ett viktigt verktyg för de som hatade judar, bland annat Nazityskland. Än idag sprids boken och bidrar till antisemitism, särskilt idén om judiska konspirationer.

Två fel blir inte rätt och utsätt inte andra för något du själv inte vill bli utsatt för!

----------------------------------------------------------------------------------------

Källor

• Antisemitism då och nu, Forum för levande historia - https://antisemitismdaochnu.se/ 
• Antisemitism efter 7 oktober 2023, Segerstedtsinstitutet i Göteborgs universitet - https://www.gu.se/sites/default/files/2024-09/Antisemitism-i-Sverige-efter-7-oktober.pdf 
• Om detta må ni berätta, Forum för levande historia - https://www.levandehistoria.se/wp-content/uploads/2022/12/om-detta-ma-ni-beratta-svenska.pdf 
• Konflikten Israel och Palestina, Utrikespolitiska institutet - https://www.ui.se/landguiden/konflikter/israel-palestina/