Hinduism

För att undersöka hinduismens ursprung behövs kunskaper både i geografi, historia och religions­vetenskap.

Ritualer i templen och hemmen

Svastika (hakkors) är en mycket gammal symbol. I Indien symboliserar den bland annat solen och lyckan. På bilden används svastikan i samband med diwalifesten. I västvärlden förknippas numera hakkors med nazister eftersom de tog över och gjorde den till sin symbol i början av 1900-talet. Nazisternas användning har inget med de urgamla hinduiska traditionerna att göra.

Inom hinduismen ser man templen som speciella platser, nästan som gudarnas egna hem här på jorden. Mitt i templet hittar man oftast ett altare, som kan liknas vid ett heligt bord. På altaret står det bilder eller små statyer som föreställer de gudar som templet är tillägnat.

Tempelprästerna, de som jobbar i templet, utför regelbundet något som kallas puja vid altaret. Puja är en slags ceremoni där man visar sin respekt och kärlek till gudarna. Under en puja brukar man ge gåvor till gudarna, till exempel sandelträ (ett väldoftande träslag), vackra blommor, rökelse som sprider en behaglig doft, tända ljus och till och med mat. Samtidigt som man ger dessa gåvor läser prästerna böner för att hedra gudarna. Man kan säga att puja är ett sätt att kommunicera med gudarna och visa sin tro.

Dagliga riter i hemmen

I många hinduiska hem finns det ett speciellt ställe, ett slags altare, där familjen utför något som kallas puja. Tänk på det som en personlig stund med gudarna. Den här stunden kan se väldigt olika ut från dag till dag. Ibland är den enkel och snabb, andra gånger mer speciell och tar längre tid. Det beror helt enkelt på vad man har tid och möjlighet till.

En vanlig puja på morgonen kan börja med att man symboliskt "väcker" gudabilden. Det kan låta konstigt, men det handlar om att visa respekt. Sedan tvättar man bilden och ger den fina kläder. Precis som i de stora templen, ger man gåvor till gudarna. Det kan vara sötsaker, frukt eller någon god mat. Man tänder rökelse som sprider en speciell doft, sjunger sånger, ber böner och tar darshan – det vill säga, man får en speciell kontakt med det gudomliga genom att se på gudabilden. Både killar och tjejer, män och kvinnor, kan göra puja hemma. Däremot är det fortfarande ganska ovanligt med kvinnliga präster i de stora templen.

Något annat viktigt inom hinduismen är vrata. Ordet betyder ungefär "löfte" eller "beslut". En vrata är när man bestämmer sig för att göra något extra, något som är lite jobbigt, för att få hjälp med något man verkligen vill. Det kan till exempel vara att fasta, alltså att inte äta, under en hel dag och sedan vara vaken hela natten. Det är ganska vanligt att kvinnor gör sådana här vrata för att skydda sina familjer från otur eller sjukdomar. De hoppas att deras ansträngning ska göra familjen tryggare.

Högtider

Här presenterar vi ett litet urval av större och återkommande högtider inom hinduism.

Diwali – ljusets fest

Diwali är en superviktig och jättestor fest som firas varje år! Tänk dig en av årets absolut största händelser – det är Diwali. Ordet "Diwali" kommer från ett annat ord, "dipavali", och det betyder typ "en lång rad med lampor". Coolt, va?

Diwali brukar infalla någon gång i slutet av hösten, oftast i månadsskiftet oktober-november. Det är då det är dags att pynta och göra fint hemma! De som har egna hus brukar vara extra ambitiösa och ställa ut massor av små oljelampor i en snygg rad utanför dörren. Det lyser upp så fint! Dessutom är det vanligt att ge varandra presenter under Diwali. Vem gillar inte presenter, liksom?

Men Diwali handlar om något mer än bara lampor och presenter. Festen symboliserar att ljuset vinner över mörkret, och att det goda besegrar det onda. Man kan säga att det är en riktig "good vibes only"-högtid! Många firar också en kille som heter Rama. Enligt berättelsen lyckades han vinna över en elak typ som hette Ravana, och det firas också under Diwali. Alltså, en riktig segerfest för ljuset och det goda!

Under diwali är det vanligt att köpa presenter och ge varandra.

Holi – färgernas vårfest

Tänk dig en fest full av skratt, lek och massor av färg! Det är precis vad holi är – en superrolig hinduisk högtid som firar vårens ankomst. Oftast infaller holi i slutet av februari eller början av mars, och många hinduer ser den som ett startskott för ett nytt år.

Festligheterna brukar börja med att man tänder stora eldar utomhus, på gator och torg. Sedan är det dags för alla möjliga skojiga lekar och upptåg! En av de mest kända traditionerna är att kasta färgpulver eller färgat vatten på varandra. Föreställ dig hur gatorna fylls av regnbågens alla färger när folk jagar varandra med färg! Holi är verkligen en tid för glädje och gemenskap.

Att kasta färgpulver på varandra är en av sederna under holi.

Holi är en färgglad och rolig högtid som firas av hinduer. Tänk dig att den påminner om en stor, lekfull vattenkrig! Festen har en koppling till guden Vishnu och hans avatar Krishna. Enligt berättelserna var Krishna en riktig busunge när han var liten, och Holi firas lite på samma sätt, med glädje och lek.

Men Holi handlar inte bara om bus. Den är också en hyllning till kärleken, speciellt den mellan Krishna och herdinnan Radha. Många ser Holi som en tid att fira kärlek och vänskap med alla omkring sig. Så, Holi är en fest full av färg, glädje, bus och fina känslor!

Kumbha Mela – världens största religiösa festival

Inom hinduismen finns det många speciella platser som anses heliga och viktiga. Ofta handlar det om platser som ligger vid någon av Indiens floder. Många hinduer ser dessa platser som kraftfulla, och de reser dit som pilgrimer – det vill säga, religiösa resenärer.

En viktig del av hinduismen är att vara rituellt ren. Många tror att om man badar i floderna vid dessa heliga platser, så blir man renare och kan tvätta bort dålig karma, alltså dåliga handlingar man gjort.

Den här tron på rituell renhet är grunden till en av världens största religiösa festivaler: Kumbha Mela. Det är en enorm samling människor, ofta flera miljoner, som samlas för att fira. Festivalen hålls vart tredje år och flyttar runt mellan fyra olika städer i Indien: Prayag (som också kallas Allahabad), Haridwar, Nasik och Ujjain. Datumet bestäms av hur planeten Jupiter rör sig på himlen. När Kumbha Mela hålls i Prayag, vallfärdar tiotals miljoner hinduer dit för att delta i festligheterna och rena sig.

I livets kretslopp

Bild från hinduiskt bröllop i London.

Inom hinduismen finns det många olika traditioner och ceremonier som markerar viktiga händelser i livet, så kallade övergångsriter. Det finns faktiskt sexton stycken! Men de flesta hinduer deltar inte i alla dessa riter.

En anledning till att inte alla deltar är att många av de här ritualerna från början var tänkta bara för killar och män. Dessutom var de oftast för de som tillhörde de två högsta grupperna i det gamla indiska kastsystemet. Tänk dig att det var som speciella "klubbar" som bara vissa fick vara med i.

Här är några av de vanligaste och viktigaste övergångsriterna som en hinduisk man eller kvinna kan vara med om under sitt liv:

Ceremonier kring födelsen

Inom hinduismen är det vanligt att man firar ett barns födelse med en speciell namngivningsceremoni. Det är ett sätt att välkomna barnet in i familjen och samhället. Ungefär ett år senare brukar man genomföra en annan viktig ritual som kallas hårklippningsritualen. Under den här ritualen rakar man bort allt barnets hår, förutom en liten tofs som lämnas kvar. Tanken bakom detta är att barnet ska bli "renat" på ett religiöst sätt, som en nystart.

Bröllop

I hinduismen ses äktenskapet som en väldigt viktig del av livet, och bröllopet är ofta den mest betydelsefulla av alla ceremonier som markerar olika skeden i livet. Under bröllopet är det vanligt att bruden och brudgummen går sju varv runt en eld. Medan de går runt elden offrar de olika saker. Senare, om vädret tillåter, brukar paret gå ut och titta på stjärnorna. Bruden lovar då att hon ska vara lika stabil och orubblig som polstjärnan i sitt nya hem och i sin nya familj. Hela släkten samlas för att fira bröllopet med en stor fest som kan pågå i flera dagar. Det är en tid för glädje och gemenskap.

Ritualer vid livets slut

I hinduismen ser man på en död kropp som något orent, både i religiös och rituell mening. Därför är det viktigt för de efterlevande att kroppen kremeras, det vill säga bränns, så snart som möjligt. När kroppen har bränts och bara askan återstår, anses den vara renad. Många hinduer tror också att kremeringen hjälper atman, den individuella själen, att lättare lämna den gamla kroppen och återfödas.

Det är en mycket betydelsefull religiös skyldighet för den äldste sonen i familjen att utföra de olika ritualerna som följer efter föräldrarnas död. Om det inte finns någon son i familjen, är det en annan nära släkting som tar på sig ansvaret att genomföra dessa viktiga riter.

Rituell renhet i religioner

Inom många religioner finns tanken att man behöver vara "ren" – både i kroppen och i sinnet – när man närmar sig det som är heligt. Det handlar om att visa respekt och vara mottaglig för det gudomliga.

I islam är rituell renhet väldigt viktig. Innan en muslim går in i en moské för att be, tvättar hen sig rituellt. Det kallas wudu och innebär att man tvättar händer, ansikte och fötter. Det är ett sätt att visa att man är redo att möta Gud.

Kastsystemets uppkomst och utveckling

Tänk dig att en präst hjälper någon att ta farväl av en familjemedlem som dött. Inom hinduismen är det oftast män som är präster (brahminer), men det finns faktiskt kvinnliga präster också, även om det är ovanligt. Hinduismen har en stor påverkan på samhället i Indien än idag.

För länge, länge sedan, för över 3000 år sedan, kom ett folk som kallades indoarier till Indien. De införde ett system där alla människor delades in i fyra olika grupper. Du kan tänka på det lite som hur samhället var uppbyggt i Europa förr i tiden, med adel, präster och så vidare.

I Indien kallades dessa grupper för varna, vilket betyder "färg".

1. Högst upp fanns de "vita": Det var brahminerna, alltså prästerna. De var experter på att utföra offer och hade kontakten med gudarna.
2. Under dem kom de "röda": Krigarna och adeln. De styrde landet och såg till att skydda alla.
3. Sedan fanns de "gula": Jordbrukarna och köpmännen. De skötte ekonomin så att samhället fungerade.
4. Längst ner fanns shudra, de "svarta": Tjänstefolket. De arbetade med olika kroppsliga jobb och skulle lyda de andra grupperna.

Det här systemet är väldigt gammalt, men det har påverkat det indiska samhället under en lång tid.

Jatigrupperna = kaster

Under Indiens utveckling skapades mängder av nya jobb som var specialiseringar inom de fyra huvudgrupperna, som kallas varna. Dessa nya yrkesgrupper kallades jati, vilket betyder "födelse". Tänk dig att en jati nästan alltid var samma yrke som din pappa hade och som du förväntades ta över. Du föddes in i din jati, och det var meningen att du skulle fortsätta ditt liv och arbete inom den gruppen. När européerna kom till Indien och koloniserade landet, kallade de dessa jatigrupper för kaster. Ordet "kast" kommer faktiskt från portugisiskan. Så, i korthet, jati är de yrkesgrupper som utvecklades och senare blev kända som kaster i västvärlden.

Ett religiöst motiverat samhällssystem

Tänk dig att det finns ett samhälle där du föds in i en viss grupp, och den gruppen bestämmer mycket om ditt liv. Så funkar det i kastsystemet, som från början hade mycket med religion att göra.

En vanlig idé var att vilken kast du föds i beror på din "karma". Karma kan beskrivas som summan av alla dina handlingar i tidigare liv. Har du varit en bra person får du en bättre återfödelse och föds in i en högre kast. Omvänt gäller att om du inte skött dig så bra, kan du födas in i en lägre kast. Att vara en bra person och göra det som förväntas av dig i din kast, ökar chansen att du får en ännu bättre återfödelse nästa gång. Det blir som en slags belöning.

En annan tanke var att de som tillhörde de lägre kasterna ansågs vara mindre "rena" än de i de högre kasterna. Det här handlade inte om vanlig smuts, utan om en sorts religiös renhet. Därför var det bara de som tillhörde de tre högsta grupperna (som kallades varna) som fick lära sig om de heliga texterna som kallas Veda, och utföra de viktiga religiösa ceremonierna. De ansågs helt enkelt vara de enda som var tillräckligt "rena" för att göra det

Daliterna – de oberörbara

Inom hinduismen finns det en idé om att vissa saker och personer är "rena" och andra "orena". Den här tanken skapar stora problem för en grupp människor som kallas daliter.

Daliterna utgör ungefär 15 procent av Indiens befolkning och är en grupp som historiskt sett har behandlats väldigt illa. Tidigare kallades de "oberörbara" eller "kastlösa", vilket betyder att de inte ansågs tillhöra någon av de fyra huvudgrupperna (varna) i samhället.

Daliterna har traditionellt utfört de jobb som andra inte ville göra, som att ta hand om döda djur eller städa. På grund av detta ansågs de vara "orena". Ofta tvingades de bo utanför byarna, fick inte använda samma vattenkällor som andra och var inte välkomna i templen.

Människor från de högre grupperna ville inte ens röra vid något som en dalit hade rört, eftersom de var rädda för att själva bli "orena". Tyvärr lever den här negativa synen på daliter kvar hos många människor i Indien än idag.

Många daliter utför arbets­uppgifter som inga andra vill göra. Här hämtar de sopor utanför ett hus i miljon­staden Bangalore.

Situationen idag

I Indien har systemet med kaster varit en snackis länge. Det är något som folk har olika åsikter om och som har förändrats en hel del, speciellt i dagens läge. Fler och fler flyttar till städer och utbildar sig till jobb som är moderna.

Sedan Indien blev självständigt år 1947 är det faktiskt förbjudet att behandla någon illa bara för att de tillhör en viss kast. Det betyder till exempel att alla barn ska få gå i skolan, och att alla kan plugga vidare oavsett vilken kast de kommer ifrån. Men det är tyvärr så att många som tillhör en lägre kast inte har råd att låta sina barn studera länge. Det finns speciella platser på skolorna för de som kallas daliter och de som tillhör en låg kast, men oftast är det ändå de som kommer från familjer med högre kast som pluggar på universitet.

Det är viktigt att komma ihåg att den traditionella bilden av kastsystemet som en pyramid inte riktigt stämmer överens med hur det ser ut i Indien idag. Även om kastsystemet fortfarande påverkar samhället, så är verkligheten mycket mer komplicerad.

Till exempel, förr var det tänkt att bara brahminer (den högsta kasten) skulle vara präster. Idag jobbar människor från brahmin-familjer med en massa olika saker, precis som alla andra. Och även om daliter (de som traditionellt stod lägst i kastsystemet) fortfarande möter många utmaningar, så finns det daliter som har lyckats bygga framgångsrika liv.

Indien har förändrats mycket, och det har påverkat kastsystemet. Vissa som föddes i låga kaster har startat egna företag eller skaffat sig bra utbildning. Det har gjort att de tjänar mer pengar än många som tillhör de högre kasterna. En del daliter har till och med lyckats väldigt bra – faktiskt så har två av Indiens presidenter sedan 1947 fötts i dalitfamiljer.

Men även om det finns undantag, så är det fortfarande så att daliter som grupp har det mycket svårare än de flesta andra indier. De har ofta sämre tillgång till utbildning, jobb och sjukvård.

En del daliter har valt att byta religion, till exempel till buddhism, kristendom eller islam, i hopp om ett bättre liv. Men tyvärr har det inte alltid hjälpt. Ibland finns det också kastsystem inom de här religionerna i Indien. Då hamnar daliter som byter religion ofta ändå i en lägre kast även där.