Hinduism

För att undersöka hinduismens ursprung behövs kunskaper både i geografi, historia och religions­vetenskap.

Hinduismens grunder – fem begrepp

Hjulet – en symbol med många betydelser

Inom hinduismen är hjulet en viktig symbol. Tänk dig hjulet som en bild för dharma, som handlar om hur världen är ordnad och hur vi ska leva. Hjulet kan också påminna om samsara, det vill säga kretsloppet av återfödelse, tron på att vi föds på nytt och på nytt.

I Karnak, som ligger i Indien, finns ett speciellt tempel tillägnat solguden. Där kan man se 24 hjul som symboliserar hjulen på solgudens vagn.

Hinduismen – ingen grundare, många vägar

Till skillnad från många andra stora religioner, som kristendomen eller islam, har hinduismen ingen enskild person som grundade religionen. Det finns ingen motsvarighet till Jesus, Muhammed eller Buddha.

Hinduismen har massor av texter och berättelser, men ingen av dessa böcker är den heliga skriften, som Bibeln eller Koranen. Dessutom finns det ingen central ledning eller "kyrka" som alla hinduer måste följa.

En Gud eller många gudar?

En annan sak som är speciell med hinduismen är att hinduer kan ha väldigt olika idéer om Gud eller det gudomliga. Vissa tror på bara en Gud, medan andra tror på många olika gudar. Just därför kan hinduer ge olika svar på frågan om vad som är viktigast inom deras religion. Det finns inte ett rätt svar, utan många olika sätt att se på det!

Guden Ganesha med sitt elefanthuvud. Runt honom finns skrivtecknen för Om (uttalas med å-ljud). Om är en symbol för hinduism.

Fem centrala begrepp

Det finns ändå fem begrepp som de flesta hinduer kan enas om som centrala för religionen:

Brahman – den oändliga urgrunden

Atman – det innersta självet

Samsara – återfödelsens kretslopp

Karma – handlingarnas betydelse

Moksha – befrielsen från återfödelse

Brahman – den oändliga urgrunden

Inom hinduismen pratar man ofta om något som kallas Brahman. Tänk dig Brahman som själva källan till allt som finns. Det är lite knepigt att förklara exakt vad Brahman är, eftersom det är något som är större än vad vi människor egentligen kan förstå.

En del hinduer ser Brahman som den allra första, gudomliga kraften – en total helhet som inkluderar precis allt. Världen omkring oss, med allt vi ser och upplever, är en del av Brahman, men Brahman är ännu större och mer omfattande än bara den här världen.

Man kan också tänka på Brahman som något som inte har några gränser, inte ens i tiden. Det betyder att Brahman alltid har funnits, finns nu och alltid kommer att finnas. Brahman finns överallt, i alla tider, på alla platser och i alla former av liv. Ett annat ord för Brahman skulle kunna vara "det oändliga", något som aldrig börjar och aldrig slutar.

Atman – det innersta självet

I hinduismen talas det ofta om två viktiga begrepp: Brahman och Atman. För att förstå hur många hinduer ser på livet och världen är det viktigt att känna till dessa. Brahman kan liknas vid en stor, osynlig kraft eller energi som genomsyrar allt. Vissa hinduiska grupper anser att Brahman är det allra viktigaste, en gudomlig verklighet som utgör grunden för allt som existerar. Atman beskrivs ofta som den innersta kärnan av en individ, det "riktiga jaget". Man kan se det som en gnista av Brahman som finns inom varje levande varelse. Atman är det som definierar individen på ett djupare plan än bara den fysiska kroppen och tankarna. Många hinduer tror att Brahman och Atman i grunden är samma sak eller åtminstone starkt förbundna med varandra, där Atman kan ses som en del av den större Brahman. En central tanke är att Atman är evig och inte dör med kroppen. När kroppen upphör att fungera, fortsätter Atman att existera och flyttar över till en ny kropp. Detta fenomen kallas reinkarnation och är en grundläggande del av den hinduiska tron.

"Liksom en människa lägger av sig sina gamla kläder och tar på sig andra, nya, så lägger självet av sig sina gamla kroppar och träder in i andra, nya." Bhagavadgita 2.22

Samsara – återfödelsens kretslopp

Inom hinduismen och buddhismen pratar man om något som kallas samsara. Tänk dig att livet är som ett stort hjul som snurrar runt och runt. Varje gång hjulet har snurrat ett varv föds du på nytt – det är det som är samsara, en ständigt pågående återfödelse.

När någon dör är det naturligt att familj och vänner känner sorg. De brukar också hoppas att personen får ett bra nästa liv. Men det är viktigt att förstå att återfödelsen i samsara inte är som när man tänker sig att någon uppstår igen i kristendomen eller islam.

Även om den som återföds kan ha med sig vissa "spår" eller erfarenheter från sitt tidigare liv, så är det ändå en helt ny person. Den personen får nya föräldrar, en ny kropp och en ny chans i livet. Samsara handlar alltså om att livets hjul snurrar vidare, och att vi alla är en del av den processen.

Återfödelse och uppståndelse

Inom religionsvetenskapen görs en åtskillnad mellan begreppen återfödelse och uppståndelse när man studerar olika synsätt på livet efter döden. Återfödelse är en central idé i religioner som uppstått i Indien, såsom hinduismen, buddhismen, jainismen och sikhismen. Föreställningen är att individen efter döden återföds till ett nytt liv, ofta i en helt ny kropp. Det kan liknas vid en ny start. Uppståndelse, å andra sidan, är en tanke som främst finns inom kristendomen och islam. Här tror man att den person som dött kan återvända till ett evigt liv, ofta tänkt i samma kropp som tidigare. Skillnaden ligger alltså i att återfödelse innebär en ny kropp och ett nytt liv, medan uppståndelse innebär att samma person återuppstår, vanligen i sin tidigare kropp, för att leva för evigt.

Karma – handlingarnas betydelse

Inom hinduismen ser man livet som ett kretslopp av födelse, liv, död och återfödelse. Din karma, som är summan av alla dina handlingar (både bra och dåliga) genom alla dina liv, avgör hur du återföds. Goda handlingar leder till ett bättre nästa liv, medan dåliga handlingar kan leda till lidande. Hinduer strävar efter att göra bra val eftersom de tror att det påverkar deras framtida återfödelser. En viktig del i detta är atman, som kan liknas vid själen, och som vandrar vidare. Atman kan återfödas inte bara som en människa, utan även som ett djur.

"Så som man handlar och lever, sådan blir man: den som gör gott blir god, den som gör ont blir ond […]." Brihadaranyaka-upanishaden 4.4.5

Moksha – befrielsen från återfödelsen

Inom hinduismen tror man att vi föds om och om igen. Varför då? Jo, det handlar om att vi hela tiden vill ha saker. Vi kanske längtar efter att känna oss trygga, ha tillräckligt med mat, vara friska, ha bra vänner, hitta kärleken, lyckas med saker eller ha pengar. Ibland känns livet bra och vi får det vi önskar oss, men enligt hinduismen är lyckan ofta kort. Det kommer alltid jobbiga perioder, olyckor, sjukdomar och till slut dör vi. Därför ser man livet som något som i grunden handlar om lidande.

Men det finns ett sätt att slippa födas igen, och det är målet för många hinduer. Det kallas moksha, vilket betyder befrielse. När man uppnår moksha betyder det att ens själ, atman, återvänder till sitt ursprungliga tillstånd. Det är svårt att beskriva exakt hur det känns, men man säger att det handlar om en känsla av oändlig lycka, massor av kunskap och total frihet.

Yoga: tre vägar till moksha

En kvinna mediterar i staden Varanasi vid Ganges, en flod som hinduer uppfattar som gudomlig. Meditation är en viktig del av religions­utövandet inom hinduism, oavsett riktning. Genom att koncentrera sina tankar kan man nå djupare kunskaper om sig själv och tillvaron.

Inom hinduismen finns det olika sätt att nå "moksha," befrielsen från återfödelsens kretslopp, "samsara." De tre vanligaste vägarna är handlingens väg, som innebär att göra goda handlingar och följa sina plikter; kunskapens väg, där man studerar och förstår heliga texter; och hängivelsens väg, som handlar om att visa kärlek till gudarna. Alla dessa vägar kallas också "yoga," vilket betyder ansträngning. Att bryta sig loss från samsara och nå moksha ses som en stor utmaning, och ingen av vägarna är enkel.

Handlingens väg (karma-yoga)

I hinduismen finns en väg som kallas handlingens väg, eller karma marga, som kan leda till befrielse, eller moksha. Det handlar om att leva sitt liv och göra sitt jobb utan att tänka på vad man själv kan tjäna på det. Istället gör man allt som en plikt, som ett sätt att visa respekt och uppoffra sig till Gud.

Tänk dig att du städar hemma. Om du gör det bara för att få beröm eller för att dina föräldrar ska vara glada, då är du inte riktigt på handlingens väg. Men om du gör det för att du känner att det är din plikt att hjälpa till och för att skapa ordning och harmoni i hemmet, då är du på rätt väg!

Det är också viktigt att vara lugn, inte vara rädd och att vara snäll och hjälpsam mot andra. Allt detta handlar om att följa dharma, den ordning som finns i världen och som håller allt samman. Det handlar alltså om att leva ett osjälviskt liv och göra rätt saker utan att tänka på vad man själv får ut av det. Då kan man komma närmare moksha.

Kunskapens väg (jnana-yoga)

Inom hinduismen är utbildning och lärande jätteviktigt för att nå andlig insikt. Tänk dig att kunskap är som en väg man vandrar på. Oftast handlar det om att läsa och studera gamla texter under en lång tid, och att lyssna på någon som är väldigt vis och kunnig – en guru. Gurun delar med sig av sina djupaste insikter.

Det allra viktigaste är att verkligen förstå vad "atman" betyder. Atman kan beskrivas som din innersta kärna, det sanna jaget inom dig. När du till fullo fattar vad din atman egentligen är, då slutar du också att vilja ha massa saker hela tiden. Du blir nöjd och fri från begär.

Hängivelsens väg (bhakti-yoga)

Inom hinduismen finns det en väg till befrielse, som kallas moksha, som handlar om hängivenhet. Tänk dig att du väljer en speciell gud eller gudinna som du verkligen gillar och lägger all din energi på att visa din kärlek och respekt för den.

Det kan du göra på olika sätt. Du kan offra saker, be böner, eller visa din vördnad genom att titta på och tänka på bilder eller statyer av guden. En annan metod är att sitta ner i lugn och ro och upprepa gudens namn om och om igen. Det viktigaste är att du verkligen känner en stark kärlek och hängivenhet till guden. Den här vägen handlar alltså om att öppna sitt hjärta och visa sin kärlek till det gudomliga.

Meditation viktigt för alla

Att meditera är ett viktigt inslag i religions­utövandet för de flesta hinduer. Meditation innebär att koncentrera hela sin uppmärksamhet på en enda punkt, ofta med stark kontroll av kropp och andning.

Många gudar eller en enda?

Här skildrar vi några av de vanligaste uppfattningarna om gudar och gudinnor inom dagens hinduism.

Om du skulle besöka en liten by i Indien skulle du kanske upptäcka gudar som bara är viktiga just där. En del hinduer fokuserar mest på dessa lokala gudar, men de kan också vända sig till de mer kända gudarna som dyrkas över hela Indien. När en religion har många olika gudar kan man kalla den för polyteistisk, vilket betyder "tro på många gudar".

Men det finns också hinduer som ser det annorlunda. De tror att alla dessa gudar egentligen är olika sidor av en enda stor Gud eller Gudinna. Det är som att Gud har många olika "ansikten". Om man tror på en enda Gud kallas det monoteism.

Sedan finns det en tredje tanke inom hinduismen. Den säger att allt som finns – hela universum, alla människor, djur och växter – egentligen bara är en del av något större som kallas brahman. Brahman är som en oändlig grund som allt kommer ifrån. Denna tanke kallas ibland för panteism, och den betyder att Gud finns i allt. Det är som att Gud är hela världen.

För många hinduer är det inte så viktigt att välja bara en av dessa tre idéer. De kan tänka lite av varje. Och det är just det som gör hinduismen så speciell! Forskare som studerar religion tycker ofta att det är svårt att säga vilken av dessa tre beskrivningar som passar bäst, eftersom hinduismen rymmer så många olika sätt att tro och tänka.

De större riktningarna

I hinduismen finns det ibland en idé om tre gudar som jobbar tillsammans i ett slags team. Tänk dig att Brahma är som en arkitekt som ritar och bygger världen från början. Vishnu är sedan som en vaktmästare som ser till att allt funkar och att världen fortsätter att finnas. Och till sist har vi Shiva, som kan ses som en städare eller återvinnare. Han förstör det som är gammalt och inte funkar längre, så att det kan bli plats för något nytt.

Det viktiga är att alla de här tre gudarna är bra på sitt sätt. De behövs alla tre för att världen ska kunna skapas, leva vidare och förnyas i ett evigt kretslopp, ungefär som årstiderna. Inget av deras jobb är bättre eller viktigare än det andra, de är alla nödvändiga.

De främsta gudarna idag

Inom hinduismen finns det en mängd gudar, men Vishnu och Shiva är extra betydelsefulla än idag. De har faktiskt gett upphov till de två största grenarna inom hinduismen: vishnuism och shivaism. I dessa grenar fokuserar man på att dyrka just Vishnu respektive Shiva som den viktigaste guden.

Utöver dessa två har det också utvecklats en tredje gren som kallas shaktism. Inom shaktismen är det Gudinnan, ofta kallad Shakti vilket betyder "kraft", som står i centrum. De som följer shaktismen ser henne som en självständig och mäktig gudinna, inte beroende av de manliga gudarna.

Även om det finns skillnader mellan dessa tre grenar, så är det viktigt att komma ihåg att många hinduer inte ser dem som strikt åtskilda. Det är vanligt att man kan dyrka gudar från olika grenar samtidigt. Man kan alltså säga att vishnuism, shivaism och shaktism snarare beskriver vilken gud eller gudinna man personligen känner sig mest dragen till och tycker är viktigast. Det handlar mer om en personlig preferens än om en strikt religiös indelning.

Vishnuism

Inom hinduismen ser många, kanske till och med de flesta, Vishnu som den viktigaste guden. När man ser Vishnu i religiösa ceremonier, konst eller hör berättelser om honom, är han nästan alltid tillsammans med sin fru Lakshmi. Hon ses som hans kraft, eller hans kvinnliga energi. Lakshmi står också för skönhet och välstånd. Man kan säga att hon är Vishnus "bättre hälft" som kompletterar honom och gör honom komplett.

Vishnus avatarer

Inom hinduismen är Vishnus avatarer jätteviktiga. Tänk dig att "avatar" betyder att en gud kommer ner till jorden, lite som att göra ett besök fast i en annan form. Vishnu, en av de viktigaste gudarna, sägs ha kommit ner till jorden många gånger, antingen som ett djur eller som en människa. Man brukar prata om att Vishnu har tio speciella avatarer, och av dem är Krishna och Rama de mest kända. De här avatarerna spelar en stor roll i hur hinduer praktiserar sin religion.

Krishna som flöjtspelande herde tillsammans med en av herdinnorna, Radha. Kärleken mellan Radha och Krishna är omtalad i mängder av böcker och ett populärt motiv i indisk bildkonst.

Avatarerna och deras roller

Krishna är en riktigt spännande figur som dyker upp i många olika berättelser inom hinduismen. Tänk dig honom som en skådespelare som kan spela många roller!

Ibland är han en liten, busig krabat som hittar på hyss och retar sina låtsasföräldrar. Andra gånger är han en cool tonåring som spelar flöjt och hänger med herdinnor – lite som en rockstjärna! Och ibland förvandlas han till en superhjälte som slåss mot monster och räddar folk från faror.

Men Krishna är inte bara en spännande karaktär i sagor. I en superviktig bok som heter Bhagavadgita, är han en klok och erfaren vän till en prins. Prinsen behöver hjälp att förstå vad som är viktigt i livet och hur han ska göra rätt val. I den här boken, och i andra berättelser, ses Krishna ofta som självaste Gud och kallas "Herren".

En annan gång, i en jättelång berättelse som heter Ramayana, dyker guden Vishnu ner till jorden som en figur som heter Rama. Rama är också en prins, och han måste vara modig och göra sin plikt för att lösa sina problem. Så, precis som Krishna, visar Rama att det är viktigt att vara stark och göra rätt, även när det är svårt.

Shivaism

Inom hinduismen är det många som ser Shiva som den viktigaste guden. De som följer Shiva, så kallade shivaiter, tänker sig ofta att Shiva är lite "osynlig" – han finns där, men kanske inte alltid märks så tydligt. Ibland kan han också komma ner till jorden i en annan form, som en avatar. Men även om Shiva är viktigast, brukar de som dyrkar honom också visa respekt och tillbe de andra gudarna som räknas till Shivas "familj". Tänk dig det lite som en stor familj där alla är viktiga, men Shiva kanske är den som står i centrum för många.

Shiva och hans familj

I hinduismen är Shiva en viktig gud, och han har en familj precis som vi människor. Hans fru heter Parvati, och hon är också en mäktig gudinna. Tillsammans har de två söner: Skanda, som är en krigsgud, och Ganesha, som är känd för sitt elefanthuvud.

Ganesha är en väldigt omtyckt gud, speciellt för att man tror att han kan hjälpa till att ta bort problem och svårigheter. Till exempel är det många elever som ber till Ganesha för att det ska gå bra i skolan. De hoppas att han ska hjälpa dem att klara proven och att de ska lära sig lättare. Man kan säga att Ganesha är som en hjälpsam vän som alltid finns där för att stötta och göra saker lite lättare.

Guden Ganesha under en ceremoni i havet utanför Mombai.

Inom hinduismen är guden Shiva väldigt viktig, och man tror att han har en kvinnlig kraft eller energi som kallas Shakti. Denna Shakti personifieras ofta som gudinnan Parvati. Tänk dig att Shiva och Parvati är som två sidor av samma mynt; ibland ser man dem till och med avbildade som en enda figur, där ena halvan är Shiva (man) och andra halvan är Parvati (kvinna). Detta visar hur viktiga båda är och hur de hör ihop.

Men Parvati kan också visa sig i andra, mer självständiga former. Två kända exempel är gudinnorna Durga och Kali. Durga är som en superhjälte-gudinna, otroligt modig och stark. Hon kämpar mot demoner när de försöker förstöra den ordning och harmoni som ska finnas i världen, det som kallas dharma. Kali är kanske lite läskigare att se på, men missförstå henne inte! Även om hon ser skrämmande ut, så ses hon precis som Durga och Parvati som en "världens moder" av de som dyrkar henne. Alla tre gudinnorna, Parvati, Durga och Kali, har alltså en viktig och omhändertagande roll, trots att de kan se väldigt olika ut och ha olika uppgifter.

Den aktiva Kali har åtta armar. Under henne ligger hennes passive make, Shiva.

Shaktism

Inom hinduismen finns en mindre grupp som kallas shaktister. För dem är begreppet "shakti" superviktigt. Men shakti handlar inte bara om att se de kvinnliga motsvarigheterna till de manliga gudarna. Nej, shakti är själva den ursprungliga kraften som finns i allt runt omkring oss. Tänk dig en energi som flödar genom hela universum – det är shakti!

Det allra viktigaste för shaktisterna är att visa sin kärlek och tillbedjan till Devi, Gudinnan. Devi kan visa sig i olika former. Ibland ser vi henne som Parvati, Durga eller Kali – mäktiga och starka. Andra gånger som Lakshmi, som ger oss lycka och framgång, eller Sarasvati, som skyddar musik, litteratur och kunskap. Sarasvati beskrivs ibland också som hustru till skaparguden Brahma. Men alla dessa olika gudinnor är egentligen bara olika sidor av Maha-Devi, den Stora Gudinnan, som är en och unik. Shaktister tror alltså på en enda stor Gudinna som kan visa sig i många olika former.